Plastisen igen...

Den här gången tänker jag inte bifoga någon bild på plastisen för jag tror att ni vet hur banan ser ut vid det här laget. Idag hade jag tid att gå runt i Musikens hus mitt på dagen, det var något möte där. Hela huset doftade god mat. Vad det var som pågick i huset mitt på dagen framgår inte från deras hemsida. Hursomhelst, när jag då gick runt i huset så såg jag dels en rullstolsbunden kvinna sälja någonting på Vaksala torg, lite längre bort, nära toaletten var det en annan försäljare. Annars var det maskinen nära plastisen som jag reagerade på eftersom det från maskinen kom en sladd mot en vattenpost. Spännande! Ska de försöka på något sätt spola isen ändå. Jag ska återkomma med en rapport senare.

Kjell Eriksson - Fålhagenförfattaren

Jag sitter i halvmörkret i vår lägenhet i Fålhagen och har tänt stora blockljus i den öppna spisen. Mysfaktorn är väldigt hög, så som jag ofta tycker att den är i Fålhagen. Det jag läser är inte så mysigt däremot. Jag läser Kjell Erikssons Prinsessan av Burundi, som handlar om en man från Fålhagen med lite småkriminell bakgrund, som torteras och mördas. Jag har inte hunnit läsa så mycket av boken, men hittills har den i alla fall fångat mig. Det är extra kul att läsa en bok när man känner igen alla platserna i den. John köper öl på Kvarnen, Lennart går på Salabacksgatan, och på Vaksalagatan tutar bilisterna.

Kjell Eriksson är en Uppsala-författare som är uppvuxen i Fålhagen, på Ymergatan. Fast han är inte bara författare, utan han är trädgårdsmästare också. Har planterat trädgårdar över hela Uppsala, som han själv berättade på språkdagen på Gustavianum i lördags där han höll ett väldigt bra föredrag. Han har skrivit en hel deckarserie om polisen Ann Lindell i Uppsala. Nästan varje bok har speglat en ny del av Uppsalalivet: ur en politikers synvinkel, ur en akademikers, ur en invandrarkilles... Men det här är den första boken jag läser av honom, och den valde jag förstås eftersom boken är en berättelse ur Fålhagens perspektiv, ur arbetarklassens perspektiv. Det är intressant att läsa om Fålhagens "riktiga" invånare, när man själv precis har flyttat in.

Här kan man läsa lite mer om Kjell Eriksson. Det ska bli intressant att se hur han skildrar Uppsaladialekten i sin bok. Uppsaladialekt (och kanske finns det en speciell dialekt för de östra stadsdelarna till och med??) är något jag har varit intresserad av att få reda på hur det låter. Men som inflyttad student umgås man ju mest med andra inflyttade. Så det där äkta uppsalamålet vet jag ännu inte hur det låter. Hoppas få reda på det nu.

Plastisen som samlingsplats

Plastisen har inte varit någon större succé bland fålhagenborna och oftast är isen lika tom som glasbanken på en söndag. De spelar musik ända till kl. 22 och lamporna är på även efter det. Vi var där runt kl.23 i fredags och då hade plastisen förvandlats till en samlingsplats för trevliga ungdomar. Härligt! Vi får se om den trenden fortsätter. Jag gillar idén, tänk om man skulle utveckla idén med att ha en uteservering här till kl.23 :). Lite drinkar i kylan, prata med sina kompisar osv. Kan det bli mer Sex and the City? :).

Sedan måste jag ännu en gång göra reklam för baren uppe i Musikens hus, bra service och allt men det är väldigt sällan kö där! I fredags var det en a capella-konsert där med ViBaFemBa och runt 750 personer som var där för att lyssna på dem! Härligt mycket folk i Musikens hus. Jag väntade tålamodigt på att pausen skulle sluta för sen var det bara att gå och beställa ett glas rött!

Sedan lite reklam: i korsningen Ymergatan och St Göransgatan ligger det en affärslokal som man kan köpa för 2,1miljoner (typ). Nu i senaste Bostadsguiden föreslog man att man kunde förvandla lokalen till ett dagis! Ja, varför inte.

Träden längs Väderkvarnsgatan - mer info

Eftersom vi undrade varför kommunen tog ner träden längs Väderkvarnsgatan bestämde jag mig för att fråga kommunen istället för att gå omkring och gissa. Det var bra, för då fick jag lite bakgrund till avverkningen. Träden närmast Vaksalagatan tog man ner redan för något år sedan. Detta beror på att träden (som var lönnar) var halvdöda i kronorna. Stammarna var visserligen inte ett dugg ruttna inuti, men kronorna hade varit halvdöda i flera år, och kommunen hade beskurit dem, men nu hade det tydligen nått till en punkt där man inte kunde beskära mer. Att träden inte mår bra beror bland annat på att man både har grävt ner ledningar i marken, och dessutom breddat vägen. Båda dessa åtgärder har skadat trädens rötter allvarligt. Detta gäller alla lönnar längs Väderkvarnsgatan, och därför har man i år fortsatt att fälla träd ända bort till Ymergatan. Nästa år tar man de sista lönnarna.

Träden närmast Strandbodkilen är lindar, och de har klarat av situationen bättre och behöver inte fällas. De unga träden man planterar är också lindar. Lindar klarar trafikmiljö bättre än andra träd. Man har satt så stora plantor som möjligt för att träden ska ta sig så bra som möjligt. Jag tycker att det är jättebra att man planterar svenska lindar istället för att göra som i andra städer och plantera in utländska trädslag som inte är en del av vår natur på samma sätt (till exempel är de inte hem för en massa skalbaggar, mossor, lavar, mm).

Det var allt för denna gång. Nu känner jag mig rätt glad över träden ändå, trots att det aldrig är kul att se stora fina träd huggas ner.

Fålhagen inte så lugnt som man tror...

Jag har sagt till alla jag känner hur lugnt Fålhagen är. Här är det så lugnt så att man nästan blir uttråkad säger jag. Men tydligen har det inte alltid varit så. Jag råkade nämligen snubbla över ett nyhetsklipp från 2006, om en explosion i Fålhagen som hördes över hela stan! Coolt. Här är klippet om ni vill läsa: http://www.sr.se/cgi-bin/uppland/nyheter/artikel.asp?Artikel=899362. Tydligen dömdes mannen bakom sprängladdningen senare till 1 års fängelse.

Men trots Fålhagens något orolig historia så är det som sagt lugnt som i graven här nu :). Inte ens några bilbränder, trots att det till och med har brunnit i fina stadsdelar som Luthagen.

Discoskridskor på Vaksala torg

Nu får nog Bowlaget se upp för man har börjat med discoskridskoåkning på Vaksala torg!
Idag när jag passerade isbanan på vägen hem från jobbet så blev jag väldigt överraskad då
jag hörde musik från isbanan, först trodde jag att man hade en högljudd konsert på Musikens hus innan jag fattade att musiken kom från små högtalare vid isbanan. Förresten så är det väl fel att kalla installationen för isbanan för den liknar ju mer ett plastgolv! Jag ska testa åka på plasten snart och återkommer med ett reportage om glidfaktorn. Just det, diskoljus hade man också. Det enda som fortfarande saknas är skridskoåkare...

De gamla träden på Väderkvarnsgatan

Jag trodde att man höll på med vägarbete på Väderkvarnsgatan men så var inte fallet.
Nu har man fällt de sjuka lönnarna på Väderkvarnsgatan (läste om det i UNT) och ersatt dem med lindar som tydligen tål miljön bättre. Jag vet inte men på något sätt så känns det som om man fått en helt ny gata som löper genom Fålhagen och jag gillar inte det. Kvistkvarnsgatan har vi fått. Ja, det är extremt bakåtsträvande men jag gillade de gamla träden och när jag tittat på stubbarna så måste jag säga att man varit ute i god tid och inte som på vissa kyrkogårdar där träden hållits stående av sin bark och kanske av en dos tro. Kanske hade träden på Väderkvarnsgatan kunnat stå kvar lite till...

Isbanan suger fast form

Kanske hade det varit bäst att låta bli att installera isbanan i år. Denna slutsats är jag benägen att dra efter att idag ha sett barn försöka åka på "isen". Hemskt var att se detta. Det är som att man lovar barn godis och så köper man auberginer istället. Kanske hade det varit bäst att låta tomma banankartonger ligga kvar på torget istället för att ha isbanan där. Så känner jag rent spontant.