På en promenad runt Fålhagen gick jag upp på kullen nära kolonilotterna, där det växer gamla tallar. Den måste vara härlig att ha picknick på på sommaren:)! Och på vintern är den en bra pulkabacke! Nedanför kullen finns en lekplats, samt en stor gräsmatta. Jag vet inte riktigt vad denna park heter, så om någon vet det får ni gärna upplysa mig. Det jag tänkte på när jag gick där var att man borde kunna göra något roligare med den stora gräsmattan? Den är förstås bra att spela boll eller kasta frisbee på, men den är så stor och enformig. Ur biologisk synvinkel är sådana hårt klippta gräsmattor ungefär lika ointressanta som asfalt. Man kunde skapa mer variation och ändå ha kvar stora ytor för spel och lek. Till exempel kunde man plantera buskar eller träd, skapa olika slags blomplanteringar (om man skapar en blomsteräng så kräver den mindre skötsel än en gräsmatta), eller skapa små kullar med torrbacksväxter. Kan inte någon landskapsarkitektstudent ta sig an parken?
5 kommentarer:
Den kallades alltid för Bäverns backar när vi var små. (fast egentligen skulle det tydligen vara Bäfves backe/backar)
Härligt! Tack! Jag undrade nämligen om det var just det här området som en artist pratade om när han nämnde Fålhagen.
Enligt den officiella kartan heter den Vallbydungen sedan 1947 och kolonilotterna brevid Örtagården. Går man bakåt i tiden så hittar man namnet Bärbydungen. Tydligen hette Vallbygatan tidigare Bärbygatan och när man bytte namn på den så bytte man samtidigt namn på parken. Sammanfattat ur Mats Wahlbergs bok "Uppsalas gatunamn" vilket alltid är en tröst när man är villrådig :)
Jaha, så svaret fanns alltså i boken som jag har i bokhyllan :). Jag ska alltså läsa den lite mer. Men varför Bäverns backar?
Vem vet? kanske bara ett misstag eller sammanblandning. Bara några steg därifrån ligger ju Gunsta backar som kan förklara efterledet. Nu har ju inga av dessa namn någon närmare koppling till området som tidigare kallades för Smedsbyleåkern. Kanske Sanne har en förklaring?
Skicka en kommentar