På sistone har det blivit en del inlägg om hur livet är dyrt i Fålhagen. Det är dyrt att köpa en lägenhet här men det är även dyrt att ta sig härifrån (med tåg). I slutet av februari var jag i Boländerna och skulle titta runt lite för det behövde rustas upp här hemma. Jag är ingen shoppare och jag avskyr stora samlingar av afffärer och deras parkeringar och därför har nog insikten om hur vi lever våra liv dröjt lite. I slutet av februari kom insikten: Vi lånar till allt! Det kan handla allt från tv-apparater till möbler eller som i Lyxfällan till att köpa en katt. Jag gillar inte utvecklingen. Men å andra sidan, kanske har majoriteten kommit på att livet och lånet har ett slutdatum. Dikten om min upplevelse skrev jag direkt efter besöket i Boländerna.
Konsumtionssamhället
Vi leva våra liv på lån.
Somliga livnär sig med värdetransportrån.
Lånelivet märktes dagar före löning,
jag kände mig shoppingcentrets köni(n)g.
Sättet man lånar påverkar framtida boning,
Åker man fast för rån väntar försoning.
Lev ej över dina tillgångar,
för snabba lån skapar livstidsfångar.
Ekonomiska teorier tävlar om vad som är rätt.
Ska man spara eller elda tills det blir hett?
Den som är satt i skuld är icke fri,
Kanske ligger sanningens korn däri.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar