En vädjan på bloggen till media: Stäng av förortsföreningen Megafonen

Idag blir det inget tal på Vaksala torg. Lärarlivet är lite för hektiskt just nu för att jag ska hinna till torget. Ni får läsa texten på bloggen i juli istället. Jag brukar ju vara ganska opolitisk här på bloggen men texterna i juli kan väl tolkas som politiska. Idag kommer dock den mest politiska texten jag någonsin skrivit på bloggen för att jag är arg och frustrerad. Den skrev jag igår under Debatt. Beklagar tonen men ibland så måste man uttrycka sina känslor. Inte trodde jag heller att jag skulle ha användning för mina valborgsbilder så här nära valborg. Men nu till texten.

Vet ni vad. Jag är förbannad på ungdomarna i Husby och de andra förorterna i Stockholm. Utöver det så är jag fly förbannad på förortsföreningen Megafonen. Det är vid såna här händelser som mina politiska gränsdragningar blir väldigt tydliga. Jag skulle aldrig någonsin kunna rösta på våldsvänstern. Punkt. Låt mig nu skriva några ord om vad jag tycker om ungdomarna i Husby och deras språkrör förortsföreningen Megafonen. 

Idag har jag diskuterat Husby med mina elever och diskussionen blev jättebra och mina elever kom på vad husbyborna skulle kunna göra istället. 85% av husbybor har rötter utomlands och 60% av husbyborna är födda utomlands. De vuxna i Husby kanske inte får rösta i riksdagsvalet än och det kan ju skapa en känsla av att man inte kan påverka sin situation men det kan man. Barnen som springer runt och bränner bilar och skapar krigszonslikande miljö som deras föräldrar flytt ifrån verkar inte vilja agera enligt demokratins regler. För man kan faktiskt påverka sin situation även om man inte är svensk medborgare. Hur? Ja, genom att demonstrera, till exempel utanför riksdagshuset. Nej, ungdomar. Jag misstänker att ni inte träder fram därför att ni inte kan tillräckligt bra svenska och det suger. Demonstrera istället för att bränna bilar är mycket bättre. Det skulle vara mycket lättare för media att skapa en positiv bild av er och skapa sympati hos andra grupper i samhället. Det här är bara ett tips. 

Eftersom ungdomarna inte kan uttrycka sig på svenska så dyker förortsföreningen Megafonen upp och använder sig av media till att inte fördöma bilbrännandet. Suck. Idioter. Nu har de gått ut med att de vill ersätta dem vars bilar blivit brända men de fortsätter med att inte fördöma brännandet. Suck igen. Våldsvänster håller på med sin förortsrevolt. Kommer ni ihåg Bagdad Bob? Saddam Husseins informationsminister som ljög i tv om att USA inte var i närheten av Bagdad. Jag har döpt om förortstföreningen Megafonen till Mugabe-Megafonen. Demonstrera istället för att bränna bilar. Tack på förhand! 

Nu en liten föreläsning om våldet som politiskt verktyg. Det fungerar inte. Vill man driva en klasskamp, så som förortsföreningen Megafonen verkar vara inne på så är det genom politiken och demonstrationerna som man gör det och skapar förståelse för sin sak i andra delar av samhället. Vill man däremot använda våld som en metod att få sin vilja genom så skulle vårt samhälle backa tillbaka i tiden till vikingatiden ungefär. Typ. Jag skulle vilja säga att istället för klasskamp (den våldsamma varianten) så begår man ett klassiskt fel. Våld löser inga problem, särskilt eftersom våldsmonopolen har staten och det är det som staten är bra på och ska skydda andra medborgare. Nej nej, klasskamp med våld suger. 

Ja, man ska inte skriva notes på Facebook (eller bloggen) i affekt men idag kör jag ändå. Det är väl ok att visa känslor och frustration på ett civliserat sätt. Sverigedemokraterna ha tagit sig in i riksdagen. Istället för att bränna bilar och så vidare så skulle man kunna engagera sig politiskt. De som är svenska medborgare, varför röstar inte de på Vänsterpartiet? Nu ska jag ta mitt vuxenansvar och natta kaninen. Det borde husbyborna för övrigt göra med sina barn. 

Avslutningsvis ännu ett tips: Använd språket till för att kritisera samhällets orättsvisor, så som man gjorde förr:Nationalteaterns  Bängen trålar. http://www.youtube.com/watch?v=ssbjD_nA67M