Den 20 juli var det en insändare i UNT där man skrev att mycket har hänt i Uppsala som cykelstad men man tog även upp varför Hjalmar Brantingsgatan är så cyklarovänlig som den är. Cyklisterna tvingas åka till gatan, bara för att efter en kort stund åter kunna fortsätta på en egen cykelväg igen. Sådant är väldigt irriterande. Skribenten skrev att det är bostadsrättsföreningarna och privata människor säger nej till för att man ska kunna breda cykelbanorna och få plats med bussar med mera. Då undrar jag över en sak: varför har man lyckats med att göra en mycket bättre lösning på Norrbyvägen! Där kan man faktiskt cykla ostörd av trafiken. Helt fantastiskt! Så borde man göra på Hjalmar Brantingsgatan också, kanske smalna den ytterligare så att det blir trängde och svårare att köra fort så som en del har en tendens att göra. Med en gata där två bussar knappt får plats och som stannar vid samma plats på varsin sida av gatan skulle man kunna dra ner ytterligare hastigheten på gatan. Det skulle bli lite av en spårvagnseffekt på det hela. Och skulle man ha plats för riktiga cykelbanor på båda sidorna av gatan. Det vore perfekt.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar