Nyval eller inte eller när 87 % tyckte olika...

Jag är inte så där vansinnigt politisk här på bloggen även om jag är väldigt intresserad av politik. Dagens inlägg ska ses som ett undantag. Idag får vi nog veta om det blir nyval eller inte. Jag hoppas själv på nyval även om jag inte får rösta i riksdagsval. Ja, då är det nästan lättare att titta på saker utifrån. Nästa gång, alltså 2018 ska jag se till att ha skaffat mig dubbelmedborgarskap. Men nu till valvåren 2015 och vad jag tycker om politiken.

Jag tycker att det är bra om det blir nyval så att vi får klarhet på den politiska kartan i Sverige. Jag tänker så här, att i september var det 87 % som tyckte olika, i mars kan det vara bara 81 - 83 % som tycker olika och då tänker jag så här att de måste det vara lättare att hitta blocköverskridande lösningar. Det borde man kunna klara av.

Vad vill jag ha med i valrörelsen då? Jo, tågtrafiken mellan Uppsala och Stockholm. Medan Alliansen glatt meddelande om en snabbtågssatsning mellan Sveriges storstäder så sades ingenting om sträckan mellan Uppsala och Stockholm. Jag hoppas att man inte glömmer bort den sträckan så att den någon gång kan fungera stabilare. Jag tycker synd om alla som pendlar till Stockholm.

Sedan har vi det här med sjukvården. Karolinska verkar blöda, Akademiska verkar blöda. Jag kan tänka mig att lösningen på blödningen är lite olika beroende på vilket politiskt block man gillar. Jag är själv inne på att sjukvården bör vara så långt som möjligt skattefinansierad och samordnad av landstinget eller staten. Jag gillar inte lösningen med privata sjukhus för hur ska man som en vanlig icke sjuklig klara av att välja rätt när man väl blir sjuk. Då vill man bara bli frisk, så fort som möjligt.

Slutligen har vi då det hela som ledde till nyval: invandringspolitiken. Vad ska man säga, jag var lite överraskad över att det blev KD som började diskussionen om invandringspolitiken och jag tycker att man började med ganska irrelevanta saker. Jag tycker faktiskt att Annie Lööf (vars leende, glädje och nyliberalism jag har lite svårt med) är närmare kärnfrågorna kring invandringspolitiken: Egentligen så spelar inte antalet invandrare så stor roll, så länge man kan erbjuda människor någonstans att bo och ett jobb. Just nu tycker jag att boendefrågan är den absolut svåraste att ordna så att invandringspolitiken kommer på rätt spår.

Sa jag det att jag är lärare när jag inte är föräldraledig? Jo, jag har svårt att tänka mig att valrörelsen kommer att handla om lärare...

Uppdatering:
Det blir inte nyval.