Sommardeckare del 8

Kapitel 7

Vad tror du om det här Larsson, frågade Karlsson när de stod på gården och blickade över soprummet och husen runtomkring. Ja, jag vet inte men det är fredag idag så utifrån informationen från damen och patologen så skulle jag gissa på att mordet skedde någon gång mellan 22 och 04 på onsdag kväll eller natt. Med tanke på att ingen hört av sig till polisen än så betyder det nog att offret bodde ensam eller själv som man nuförtiden kallar det för. Varför har ingen hört av sig? Ingen arbetsgivare eller släkting? Larsson spekulerade vidare och tyckte att offret kunde vara en förtidspensionär som inte bott Fålhagen hela sitt liv. Ja, så måste det vara. Karlsson var redan på god väg att mata in sökord i sin ratsit-app. Betalade man lite polisextra åt företaget så fick man tillgång till en hel del intressanta saker. Att den mördade skulle vara en förtidspensionerad man var en mycket bra ledtråd för sådana var nog väldigt få på Frodegatan. Efter bara några nanosekunder dök det upp två namn på skärmen. Underbart! Nu är vi på G, tänkte Karlsson och berättade för Larsson att hon hade nog gissat helt rätt. Vi har två namn här och båda bor på Frodegatan: Gustaf  Ågren och Sven Lustig.

Karlsson och Larsson uppdaterade utredningsstatusen på polisappen och hela poliskåren visste med ens att de skulle gå och intervjua Gustaf Ågren och Sven Lustig. Karlsson knackade på Ågrens dörr. En sliten man kom och öppnade dörren. Han undrade vad polisen ville och efter att Karlsson förklarat varför de ville prata med Ågren,  släppte Ågren in dem och de satte sig i köket.

Ågren berättade att han hade haft ett tvätteri i flera år men att han hade varit tvungen att sälja firman när hans rygg inte klarade av att stå hela dagarna. Med pengarna från försäljningen av firman hade han kunnat gå i pension redan vid 55 års ålder. Numera nöjde han sig med titta på sport på tv hela dagarna. Karlsson och Larsson steg upp och frågade om de kunde besöka vardagsrummet och det hade Ågren ingenting emot. Kommissarierna kunde snabbt konstatera att man hade bra utsikt från vardagsrummet till soprummet. Konstigt att Ågren inte heller sett någonting ovanligt men Karlsson och Larsson tackade för kaffet. Under dagen hade kommissarierna blivit mer och mer tacksamma över de generösa boende i Fålhagen för det fanns ju inga riktiga caféer i stadsdelen. Besvärligt med tanke på hur viktigt det var med kaffepauser för det polisiära arbetet, tänkte både Karlsson och Larsson när de lämnade Ågrens lägenhet. Lustig nästa...