Sommardeckaren i sin helhet

Bloggarens förord

Morden i Fålhagen – en sommardeckarserie med en vag stadsdelskoppling men om inte annat så bor skribenten i Fålhagen. Med tanke på de starka reaktionerna på UNT:s första aprilskämt är det sorgligt nog på sin plats att påpeka att den här deckarserien är helt och hållet påhittad av mig. Ingenting är sant!

Här kan du läsa hela deckaren på en gång. 

Prolog

Per-Olof hade varit fastighetsskötare hela sitt yrkesverksamma liv. I går hade han fått ett mail från förvaltaren om att det luktade illa i en bostadsrättsförenings soprum. Det var dit han var på väg nu för att kolla läget. Antagligen var det bara en råtta som dött någonstans i soprummet. Det borde inte ta alldeles för länge att avlägsna råttkroppen från soprummet och därefter skulle han kunna  ta en liten kaffepaus innan det var dags att städa föreningens gräsmatta. Han såg framemot sin första kaffekopp men först skulle han bara till soprummet runt hörnet.

Det här är inte bra, tänkte Per-Olof när han närmade sig soprummet. Lukten trängde sig ut till gården och med sina år inom branschen visste Per-Olof vad som väntade på honom. Han hade ju varit tvungen att öppna ett antal lägenhetsdörrar åt polisen när någon dött i lägenheten. Det var dödslukten som han kände den här gången också. Han öppnade dörren snabbt.  Han lämnade dörren öppen för att soprummet skulle vädras lite medan han letade genom alla kärl. I ett av kärlen hittade han en svart sopsäck som garanterade att hans morgonfika skulle bli försenat. Han gick ut och ringde 112. Han vill ha både polis och ambulans till en bostadsrättförening på Frodegatan.

Kapitel 1

Kommisarie Karlsson  hade precis kommit till stationen. Han var en inbiten renlevnadsmänniska som sprang 5 km varje morgon före jobbet. Han hade en spänstig kropp som fick honom verka 10 år yngre än vad han var. Morgonträning var verkligen någonting som passade honom utmärkt eftersom han då kände sig pigg och alert inför dagens utmaningar. Just idag skulle han få ta itu med en riktig mordutredning. Det var det som morgonens första telefonsamtal handlade om. Han antecknade allting på sin smartphone och skapade en enkel presentation om situtionen innan han gick till morgonbriefingen. På vägen dit tänkte han att det här skulle bli en annorlunda dag för alla.

Kommissarie Karlsson harklade några gånger för att rensa halsen innan han började prata. Hans kolleger hade redan listat ut att det var någonting extraordinärt som Karlsson skulle berätta eftersom han hade klivit upp på podiet och  skulle visa någonting på projektorn.

Hör ni, det är bäst att ni lyssnar noga, sa Karlsson medan han startade projektorn. Idag ska vi till Frodegatan. Man har hittat en sopsäck där och de första poliserna på plats har kunnat bekräfta att det ligger en människokropp i sopsäcken. Det kan handla om en uteliggare som kvävts tills döds i sin jakt på lite värme men det är nog mer sannolikt att det handlar om ett riktigt mord, eller åtminstone dråp. Brottsplatsundersökningen borde vara i full gång så att när vi kommer dit så ska vi börja med att intervjua medlemmarna i bostadsrättsföreningen och därefter utför vi en helt vanlig polisutredning. Har ni några frågor? Inte? Ok, då åker vi dit.

Kapitel 2

Vad är det här nu då, tänkte kommissarie Karlsson. Det är minst tjugo fönster mot soprummet och ingen har sett någonting. Varför satt det ingen övernyfiken man eller kvinna i rullstol med utsikt över gården. Karlsson var aningen frustrerad över att mindmapsprogrammet på hans smartphone inte redan generat någon form av mördarprofil för liket i soprummet hade blivit mördat, det hade Karlsson hört kriminalteknikerna konstatera ganska omgående och inte kröp en död man in i en sopsäck på egen hand. Nu var han tvungen att intervjua alla. Det fick bli han och Larsson som skulle gå runt och intervjua de boende. Karlsson hoppades på ett snabbt slut på utredningen för sådana här spaningsmord hade en tendens att dra ut på tiden. Det var dags att börja jobba medan andra jobbade med att få reda på vem den mördade var. Karlsson ropade på Larssson. Det var dags att aktivera poliskårens två topputredare.

Karlsson hade inte alltid varit polis. Hans föräldrar hade ju styrt honom in på forskarspåret. Han hade spenderat de 10 första åren av sin yrkeskarriär i ett labb och försökt lösa gåtan om vad som händer i våra hjärnor när vi dricker alkohol. Efter att han tröttnat på berusade möss som betedde sig oberäkneligt och till synes utan någon naturvetenskaplig förklaring, bestämde sig Karlsson att jobba med berusade unga män. Därför sökte han till polisskolan och blev intagen på en gång. Han hade inga problem med att klara av de fysiska kraven eftersom han alltid varit noggrann med sin egen hälsa. Det var för övrigt i polisskolan som han hade träffat  Larsson som visade sig vara duktig på avläsa människor. Det var så de hade hittat varandra. Dock endast yrkesmässigt.

Nej, smartphonen gav verkligen inga variabler att jobba utifrån. Lika bra att lägga den i fickan och börja med traditionellt fotarbete. Det skulle bli en lång dag.

Kapitel 3

Karlsson hade knappt hunnit lägga sin smartphone i sin ficka när han såg någonting för bekant i ögonvrån. Det var lokaltidningen som på något sätt hade fått veta om mordet redan. Hur jobbar de egentligen, undrade Karlsson när han korsade gården med handen i stop-position. Han förstärkte handeffekten med ett bestämt STOP från sin mun. Karlsson var i grunden misstänksam mot all form av medial inblandning och han hade goda kunskaper om hur mediadrev kunde påverka mordutredningar och hur domstolssystemet flyttats till Flashback. Det var så det fungerade numera: 1. En tidning rapporterar om någonting, 2. Någon lägger ut länken på Flashback och sen börjar det. Det ville Karlsson inte vara med om.

Reportern klev ut ur bilen och väntade tills Karlsson, med Larsson joggande efter sig, kom fram till reportern. Reportern var snabb med att ställa frågan om polisen hade några spår eller misstänka. Så fräckt, tänkte Karlsson, inte en fråga om vad som hade hänt. Det är mycket fräckt sätt att tvinga mig kommentera händelsen för det ser inte riktigt bra ut om jag försöker spela dum. Det blir inte bra rubriker, tänkte Karlsson. ”Polisen vet inte vad de undersöker”, skulle det säkert stå i morgondagens tidning. Karlsson var ändå så pass mediavan att för att slippa ljuga, sa han att polisen inte hade några kommentarer i dagsläget och så en liten hänvisning till utredningsssekretess och så inga löften om att mordet skulle lösas snabbt. Det kunde senare slå tillbaka när medierna inte hade någonting att rapportera så skulle de bara jaga honom för en kommentar om vad som hade hänt med den utredning som skulle ha varit kort. Det ville inte Karlsson vara med om. Karlsson sa till reportern att det inte fanns mer att berätta just nu och att reporterna framöver skulle kontakta polisens pressinformatör, Christer Nordström.

Aningen missnöjd med mötet, klev reporter Jansson tillbaka in i sin bil och körde iväg från gården. Samtidigt tog Karlsson fram sin smartphone och körde en snabb statusuppdatering till alla poliser i sitt kontaktnät: Hänvisa reportrarna till Christer. Inga egna kommentarer. Tack på förhand!

Kapitel 4

Det var full aktivitet på bårhuset när den gråhåriga patologen von Gossip försökte lista ut vad den likstela kunden dött av. Det fanns inga synliga skador på den döde, förutom ett avlångt märke runt vänster handled. Han hatade det här. Det var mycket enklare med motorcykelmorden där man snabbt kunde konstatera att döden orsakats av blodbrist till följd av en kula som färdats rakt genom kroppen. Nej, det här var mycket knepigare och inte var det så roligt att skicka ett meddelande till Karlsson som förväntade sig klara och raka besked. Det enda som var klart var att man skulle behöva analysera den dödas vävnader för att utesluta giftmord. Om det nu var ett giftmord så var det svårt för von Gossip att åldersbestämma offret eftersom vissa gifter fick offrets hud verka yngre än vad den var. Det patologen ändå kunde konstatera var att offret var en man mellan 50 och 60 år, utan några tecken på uteliggarlivet eller missbruksproblem. Bedrövligt, tänkte von Gossip innan han skickade ett meddelande till kommissarie Karlsson. Tur att jag kan åtminstone glädja kommissarien med att slå fast att den döde varit död absolut som längst i tre dagar innan han hade landat på von Gossips sterila arbetsbord. Den informationen borde glädja kommissarie Karlsson. Med meddelandet skickat var det dags för von Gossip äta sin lunch bland de väntande kunderna.

Kapitel 5

Bling lät det i en smartphone på polisstationen där Sandberg och Landgren höll på att gå genom den dödes tillhörigheter. Sandberg tittade i sin telefon och kunde se att det var Karlsson som vidarebefordrat ett meddelande från patologen. Jaha, inget yttre våld, sa Sandberg men nog är det ett mord för inte kröp offret in i en svart sopsäck i ett soprum på egen hand.  Vem ville döda en medelåldersman och sedan dumpa kroppen i soprummet?

Landgren hade noga lyssnat på Sandbergs redogörelse om utredningsläget. Han kunde se framför sig hur Karlsson och Larsson galopperade längs hela Frodegatan och försökte intervjua alla som bodde i området. Han visste att Karlsson hade startat sin murderwatchapp på sin smartphone och minuterna tickade. Karlsson jobbade utifrån principen att en mordutredning går över till cold case-fas efter bara 48 timmar från upptäckten.  Än hade de tid på sig för just nu var det endast liket som var kallt. Landgren ville prata med Sandberg om en sak som störde honom.

Det som störde Landgren väldigt mycket var hur lite kläder offret hade på sig.  Varför? Det hade Landgren en teori om. Offret hade inte hamnat i soprummet av en slump utan antingen så hade mördaren eller offret nyckel till soprummet. Så måste det vara för inte skulle någon gå runt i Fålhagen endast iklädd i en morgonrock och sedan dö och hamna i en sopsäck. Sandberg höll med om att Landgrens teori om att mördaren eller offret måste bo någonstans  i närheten av soprummet verkade rimlig. Det var en viktig pusselbit som de borde informera Karlsson omgående så att han kan använda sin smartphones geotrackning-app för att kunna bättre koncentrera sig på rätt adresser.

Vem är personen som blivit mördad? Han hade inga id-handlingar på sig vilket också stödjer Landgrens teori om att de inblandade har en koppling till soprummet. En sak som var positiv med den insikten, var att polisen inom kort skulle få ett samtal från en släkting eller bekant som försvunnit. Det var då som identitetsfrågan skulle få sitt svar. Tyvärr så tillhörde offret inte åldergruppen där ständiga statusuppdateringar på Facebook, eller avsaknaden av dem, skulle väcka oro hos dennes släktingar och bekanta. Nej, risken var nog ganska stor att  polisen fick vänta på det där viktiga samtalet ett bra tag. Inte bra för utredningen. Landgren, som kom från Lapplands inland hade så svårt att förstå att folk inte lärde känna sina grannar i stan. Om inte den här döde medelåldersmannen inte har några nära bekanta och var socialt isolerad så kunde det dröja länge innan Landgren kunde ge Karlsson den döde mannens identitet.

Kapitel 6

Karlsson och Larsson, båda väldigt vältränade, hade nu intervjuat de flesta boende längs hela Frodegatan. Många av intervjuerna gick väldigt fort eftersom ingen verkade ha sett någonting. I vissa fall hade utredningen försenats av alldeles för trevliga äldre damer som mer än gärna bjudit Karlsson och Larsson på kaffe och pratat om Fålhagen och de mord som skett där. Tyvärr så var det väldigt gamla mord som då kom upp men Karlsson och Larsson, vana utredare, lyckades relativt snabbt styra samtalet till det aktuella fallet.

Hos Rut die Lieben hade Karlsson och Larsson varit en längre tid eftersom kvinnan hade tvingat dem att sitta vid sin öppna spis och dricka te men även därför att de tyckte att damen verkade ha intressant information om fallet. Die Liebens katt låg ointresserad vid den öppna spisen, noterade både Karlsson och Larsson medan Die Lieben var i köket för att hämta te åt poliserna. Die Lieben sa att hon var duktig på att göra te eftersom det inte fanns några caféer i Fålhagen.

Snart hade kommisarierna Karlsson och Larsson en mycket bra bild över aktiviteterna i soprummet. Bostadsrättsföreningen hade inget behov av att installera ett kortläsarsystem eftersom Rut die Lieben hade full koll soprumsbesökarna. Tyvärr så kunde hon inte namnge alla och så brukar hon sova mellan kl. 22 och 04 så om det var någon som gick in i soprummet då, hade hon inte sett det. Tyvärr. Kommissarierna Karlsson och Larsson tackade för teet och lämnade damen och hennes katt i fred. Med orden ”vi hör av oss om vi behöver mer information och tack så mycket för teet”, gled de sedan genom dörröppningen.

Kapitel 7

Vad tror du om det här Larsson, frågade Karlsson när de stod på gården och blickade över soprummet och husen runtomkring. Ja, jag vet inte men det är fredag idag så utifrån informationen från damen och patologen så skulle jag gissa på att mordet skedde någon gång mellan 22 och 04 på onsdag kväll eller natt. Med tanke på att ingen hört av sig till polisen än så betyder det nog att offret bodde ensam eller själv som man nuförtiden kallar det för. Varför har ingen hört av sig? Ingen arbetsgivare eller släkting? Larsson spekulerade vidare och tyckte att offret kunde vara en förtidspensionär som inte bott Fålhagen hela sitt liv. Ja, så måste det vara. Karlsson var redan på god väg att mata in sökord i sin ratsit-app. Betalade man lite polisextra åt företaget så fick man tillgång till en hel del intressanta saker. Att den mördade skulle vara en förtidspensionerad man var en mycket bra ledtråd för sådana var nog väldigt få på Frodegatan. Efter bara några nanosekunder dök det upp två namn på skärmen. Underbart! Nu är vi på G, tänkte Karlsson och berättade för Larsson att hon hade nog gissat helt rätt. Vi har två namn här och båda bor på Frodegatan: Gustaf  Ågren och Sven Lustig.

Karlsson och Larsson uppdaterade utredningsstatusen på polisappen och hela poliskåren visste med ens att de skulle gå och intervjua Gustaf Ågren och Sven Lustig. Karlsson knackade på Ågrens dörr. En sliten man kom och öppnade dörren. Han undrade vad polisen ville och efter att Karlsson förklarat varför de ville prata med Ågren,  släppte Ågren in dem och de satte sig i köket.

Ågren berättade att han hade haft ett tvätteri i flera år men att han hade varit tvungen att sälja firman när hans rygg inte klarade av att stå hela dagarna. Med pengarna från försäljningen av firman hade han kunnat gå i pension redan vid 55 års ålder. Numera nöjde han sig med titta på sport på tv hela dagarna. Karlsson och Larsson steg upp och frågade om de kunde besöka vardagsrummet och det hade Ågren ingenting emot. Kommissarierna kunde snabbt konstatera att man hade bra utsikt från vardagsrummet till soprummet. Konstigt att Ågren inte heller sett någonting ovanligt men Karlsson och Larsson tackade för kaffet. Under dagen hade kommissarierna blivit mer och mer tacksamma över de generösa boende i Fålhagen för det fanns ju inga riktiga caféer i stadsdelen. Besvärligt med tanke på hur viktigt det var med kaffepauser för det polisiära arbetet, tänkte både Karlsson och Larsson när de lämnade Ågrens lägenhet. Lustig nästa...

Kapitel 8

Jaha, då har vi nog hittat vårt offer, sa Karlsson när ingen kom för att öppna dörren när de ringde på hos Lustig. Karlsson plockade upp sin smartphone och ringde förvaltaren som lovade komma på en gång för att öppna dörren.

Efter en stund dök förvaltaren upp, andfådd och stressad. Jag kom så fort jag bara kunde, förklarade han när han öppnade dörren med darrande händer. Karlsson var nära att påpeka att om de tänkt rätt så skulle det inte finnas någon kropp där men istället nöjde han med att tacka förvaltaren för att han öppnat dörren åt dem och att de skulle ringa igen när dörren skulle stängas. Förvaltaren försvann snabbt och tacksamt.

Det ser onekligen ut som att Sven Lustigs liv tog slut någon gång mellan onsdag kväll och torsdag morgon eftersom morgontidningarna låg orörda på dörrmattan. Samtidigt upptäckte både Karlsson och Larsson någonting väldigt intressant i hallen. Någonting som berättade mer om Lustigs sista stunder vid liv.

Plötsligt vaknade Karlssons smartphone till liv. Smartphonen hade ett speciellt ljud för patologens meddelanden och när tonerna av Alf Robertssons Olles grill och bar hördes, visste Karlsson med ens att patologen nu hade någonting viktigt att berätta. Vad, enligt patologen dog Lustig alltså av en överdos av sköljmedel. Kan man ens dö av överdosering av sköljmedel och hur i hela friden får man i sig det? Vem vet sånt? Det var de spontana tankarna som både Karlsson och Larsson smurfade på. Nu blev IKEApåsarna i hallen helt plötsligt högintressanta för utredningen. I  den ena påsen var det rena kläder i och i den andra påsen var det smutsiga kläder i.

Karlsson ringde snabbt till förvaltaren och berättade att Lustigs lägenhet skulle undersökas av kriminalteknikerna och att förvaltaren inte behövde oroa sig för att dörren skulle bli olöst. Däremot ville Karlsson och Larsson att förvaltaren skulle släppa in dem i föreningens tvättstuga.

Kapitel 9

Det här är hopplöst utbrast Karlsson som sällan tillät sig själv att ge uttryck för frustration. Han brukade se till att alltid se möjligheter i allt, men nu kändes det kört. Tvättstugan städades en gång i veckan och städfirman hade gjort sitt jobb i morse. Det fanns inga spår av mord i tvättstugan. Dead end tänkte Karlsson. Medan Karlsson fortfarande tänkte på vem som skulle döda någon i tvättstugan hörde han hur Larsson ropade på honom.

Vet du hur ofta det blir bråk i tvättstugan, började Larsson. Alltså jag är faktiskt riktigt överraskad över att inte fler dödas i tvättstugor. Det är någonting med att tvingas ner till källaren med de sista rena kläderna på sig och någonting som inte är som man räknat med som får oss människor agera irrationellt. Karlsson tänkte precis tacka Larsson för den insiktsfulla analysen som inte fört dem närmare ett konkret gripande. Han hann dock inte göra det innan Larsson fortsatte. Vet du Karlsson, sa hon att en av sakerna som folk bråkar mest om är städningen i tvättstugan. Du har väl också sett de där arga lapparna om ”ta bort luddet – annars dör du” och jag tror att det är någonting sånt som hänt här och jag vet vem som är skyldig. Nu fattade inte Karlsson någonting, vad har tvättrumsstädningen någonting med mordet att göra? Det var då Larsson tog honom till tvättmaskinens luddfilter. Du vet Karlsson, det är inte många som vet att man måste rengöra luddfiltret på tvättmaskinen också. Inte ens städfirman vet om det och det var tur för vår mordutredning, sa Larsson för ser du det jag ser där.

Karlsson kunde inte tro sina ögon. Det var katthår i luddfiltret och trots att han sett flera katter under dagen visste han direkt vilken katt som varit i tvättstugan.  Endast en katt hade haft gul päls. Rut die Liebens katt. Larsson gav honom en medhållande blick. Det var nog Rut die Lieben som mördat Sven Lustig. Det var dags att prata lite mer med damen med den gulpälsade katten.

Kapitel 10

Jaha, har ni listat ut det nu, sa Rut die Lieben när Karlsson och Larsson åter knackade på dörren. Larsson sa direkt att de visste att hon hade mördat herr Lustig. Rut frågade om poliserna ville ha te men båda tackade nej, för de redan hade fått en hel del te och kaffe idag. Dessutom påpekade Larsson att hon misstänkte att Rut förgiftat herr Lustig med spetsat te. Det bekräftade Rut på en gång. Hon var redo att berätta varför hon mördat herr Lustig.

Rut plockade upp sin katt och började berätta att hon hade tröttnat på herr Lustigs tvättvanor. Rut bodde precis ovanför tvättstugan och den enda som inte respekterade föreningens tvättider var just herr Lustig som dessutom hade all tid i världen eftersom han var förtidspensionerad. Ändå envisade han med att gång på gång överskrida sin tvätttid. Efter 5 år av det och flera brev till styrelsen, tröttnade jag helt enkelt, förklarade Rut. Jag gick ner till tvättstugan tillsammans med Bitchen, min katt och med bredaste möjliga leendet på läpparna och bjöd herr Lustig lite sköljmedelspetsat te. Jag visste att han var parfymallergiker och räknade med att hans luftvägar skulle ge upp. Tyvärr så gick det alldeles för fort och herr Lustig tvärdog i tvättstugan. Jag fick lite panik.  Jag låste dörren och gick upp för att hämta en svart sopsäck. Jag hade tur och ingen kom till tvättstugan under tiden. Det var ju trots allt sent på kvällen. Jag la in Lustig i en svart sopsäck och låt sopsäcken ligga kvar. Eftersom jag är så pass gammal så kommer hemtjänsten på besök med jämna mellanrum och på torsdagmorgon förklarade jag att jag hade lite kläder i en svart sopsäck som skulle behöva kastas. Hemtjänstpersonalen släpade ut sopsäcken utan att ställa några frågor. Rut var klar. Hon ville till polishuset. Åtalet skulle väckas senare och det skulle nog bli straffavdrag på grund av Ruts höga ålder.

Det var ju synd att de inte kunde reda ut det där mellan sig, sa Karlsson. Ja, det var det, sa Larsson och tillade att det är så samhället ser ut idag. Dialogmodellen grannarna emellan håller på att försvinna. Samhället eller en bostadsrättsförenings styrelse ska lösa allas problem trots att dialog parterna emellan oftast vore mer effektiv. Jaja, bra jobbat i alla fall, sa Karlsson innan han och Larsson skildes åt.