onsdag 31 juli 2013

Cykelmotorvägar och en naturlig samlingsplats


Ja, på semester kan man se massor av bra idéer, som här i centrala Helsingfors. Ett gammalt järnvägsspår som man gjort om till en cykelmotorväg! Det är såna här lösningar som jag skulle vilja se i Uppsala. Dessutom så leder den här cykelmotorvägen rakt ner till det nya hjärtat av Helsingfors där flera byggnader för olika typer av kultur finns. Jag tänkte mig att man kunde göra samma sak i Fålhagen. Cykelmotorvägar genom Fålhagen som skulle ta cyklister till UKK, Katalin, Hijazz och varför inte till och med Stadsteatern. Visst är det en bra idé? Eller är jag helt ute och cyklar?

tisdag 30 juli 2013

Snygg grafitti

Lite på samma tema som igår postar jag återigen några foton från Borgå som skulle kunna ge idéer till Fålhagen. Precis som alla andra stadsdelar råkar vi ju tyvärr ut för klotter. Men varför kan inte klottrarna rita så här coola bilder istället för bara tags? Såna här målningar skulle jag välkomna vilken dag som helst :). Då blir det gatukonst istället för klotter. Vi har ju haft en del gatukonst här (http://falhagen.blogspot.se/search/label/gatukonst) men jag vill gärna ha mer :)! Men det är kanske kontroversiellt?

måndag 29 juli 2013

Gatureklam

Bilden ovan tog jag när jag var i Borgå nyligen. Det är reklam för en klädaffär, målad på ett elskåp. Det var snyggt! Det fick mig att tänka på att vi har ganska mycket reklam i Fålhagen. Det sitter affischer, lappar och klisterlappar på lyktstolpar, elskåp och andra ställen längs alla gator. Visste ni att det är olagligt att tejpa upp  affischer på sådana ställen utan tillstånd? Undrar om alla som gör det vet om det? Jag är kluven inför det. Å ena sidan gillar jag gerillamarknadsföring (marknadsföring med mycket små medel, ofta på innovativa sätt), men å andra sidan är de flesta lappar och affischer bara fula och skräpiga. Det här var mycket snyggare reklam :)!

söndag 28 juli 2013

Fålhagens olika stadsdelar blev en stadsdel


På bilden ser ni en underbar sommarstad i Finland. Borgå heter staden och är Finlands näst äldsta, bara Åbo är äldre. Där diskuterar huruvida man ska slå ihop min hemkommun med Borgå eller inte. Få saker väcker lika starka känslor än att bestämma om ändringar i kommungränser. Samma sak kan det bli om man slår ihop stadsdelar. 

Nuvarande Fålhagen är en sammanslagning av tre olika stadsdelar (kanske ännu fler om man backar bandet längre bak i tiden). Jag tycker att nuvarande Fålhagen är en lagomstor stadsdel. Med drygt 6000 invånare blir det rörelse i stadsdelen men det kan även vara väldigt lugnt. Testa ta en promenad runt Fålhagen en söndag eftermiddag så märker du hur underbart lugnt det är. 

Varför är det viktigt att stadsdelar alltid heter som de alltid gjort? Jo, man kan säga vad man vill men nog har folk, människor, vi alla, vetat vilka stadsdelar som är bra att bo i och vilka man helst vill undvika. Så snacket om att bostadssegrationen skulle vara ett nytt fenomen är inte så sanningsenligt. Det roliga är att bostadsområdena kan ändra sin karaktär, så som det blivit i Fålhagen där bostadspriserna höjts väldigt mycket under en längre tid. 


Här är ett äldre inlägg om gränserna för de olika områden inom Fålhagen och källan till gränsdragningen. Vill du veta vilken äldre del av Fålhagen du bor på så kolla här: 

Man kan naturligtvis diskutera vilket års gränser och definitioner man ska använda men själv brukar jag inkludera allt innanför Vaksalagatan, Tycho Hedén, Fålhagsleden, Strandbodkilen och järnvägen till Fålhagen. Det är enklast så.  

lördag 27 juli 2013

ICA-affär i korsningen Ymergatan och S:t Göransgatan


Jag fick ett mycket trevligt läsartips om en grupp på Facebook där man lägger upp bilder bilder från Uppsala och så får man hjälp att lokalisera byggnaderna. Det är lite grand som Missing People fast med hus som ska placeras rätt. Och ibland gissas det friskt men i det stora hela får man hjälp med att hitta adressen för sina gamla bilder. Gruppen heter "Du vet att du är ifrån Uppsala..."

Anledningen till att jag gick med i gruppen var att jag behövde få veta sanningen om den här lokalen i korsningen Ymergatan och S:t Göransgatan. Vi hade fått flera läsarmail om just lokalen här. Nu ska jag "avslöja" vad jag fått veta om lokalen genom facebookgruppen och läsarmailen. Häng med nu för det blir lite rörigt.

Flera källor gör gällande att det legat en ICA-affär här och inte en Konsum. Konsum låg tydligen i korsningen Väderkvarnsgatan och Ymergatan. Däremot sägs det ha funnits flera konsumbutiker i området. Det är någonting som jag bör ta en närmare titt på och försöka placera dem på kartan. Där har vi ett bra ämne till nästa sommar. Försöka ordna affärerna rätt på kartan. Jag får nog be om hjälp av läsarna här.

Fålhagen verkar ha varit en livsmedelstät stadsdel.Affären har tydligen hetat S:t Görans livs med ICA Anders och hans fru som reklamaffisch för affären. Jag har fått veta att paret inte alltid hade samma åsikt om saker. Mycket intressant. En läsare berättade om inredningsdetaljer i ICA-affären och sådant ökar min säkerhet om att det faktiskt varit en ICA-affär. Ska jag kalla det för S:t Görans livs? Jag tror att jag gör det. Då skulle man kunna utifrån läsarens beskrivning, beskriva affären med följande ord:
S:t Görans livs är en klassisk gammal mjölkbutik med rödvitt rutigt stengolv och manuell chark- och ostdisk i miniformat där Anders och Monica jobbar för att du ska få färska varor varje dag :).

En sak jag lärt mig kring denna byggnad är att alltid ta kort, helst med datum och så exakta gatuadressen. Våra minnen är ingenting att lita på. Jag ska dock kolla med mina äldre grannar som bott här bra länge. Då kan man köra lite Aftonbladetstyle och göra ytterligare ett inlägg om samma byggnad. Finns det någon som skulle kunna ge mig årtalen när S:t Görans livs fanns i korsningen?

Vad som kommer att hända med lokalen i korsningen Ymergatan och S:t Göransgatan är oklart just nu. Många läsare har mailat oss och undrat över vad som kommer att hända. Vet nu någonting om detta? Maila oss :).

fredag 26 juli 2013

Fler motionsalternativ

Har du inte testat Hittaut.nu:s kontroller så ska du göra det! Det finns kontroller med olika svårighetsgrad. På kartan ser ni om kontrollerna är barnvagnsanpassade eller inte. Det är jättekul! Se dock upp att du inte krockar med naturen så som jag gjorde i april. Det är inte skönt att få en fingertjock gren bara några centimeter ifrån ögat.  Ta det lugnt och njut av naturen istället! Även om du tvingas lämna Fålhagen så är det väldigt värt det! Hitta ut.nu är det roligaste sättet att kombinera motion och lära känna Uppsala.

Tycker du att din form nu behöver en skjuts så kan jag rekommendera 2-3 varv runt slottet. Man börjar med att springa uppför från Carolina Redivivas håll. Sedan springer man genom slottsgården och rullar ner för trappan och genom valvet. När nedförbacken tar slut så svänger man till vänster. Nu har du en riktigt tuff nedförsbacke framför dig. Ta det lugnt! Sedan tar man till höger och springer längs Akademiska, på parksidan. Så småningom kommer man till Dag H:s väg, där tar man grusvägen till höger mot slottet för att svänga till höger och ta den väldigt branta nedförsbacken en gång till. Väl i backen tar man cykelvägen till vänster. Så småningom hamnar man till BJ. Då är det bara att springa backen upp mot Carolina och sedan upp till slottet och detta upprepar man 2-3 varv så behöver man inte träna på ett tag.

Där hade du några tips om löpning för en fålhagenbo. Tyvärr så är möjligheterna till löpning begränsade i själva Fålhagen. Jag ska se till att lägga ut några sådana rundor också så småningom. Just det, bilden högst upp är Tilltuggs godaste rätt: köttgrytan! Den är grymt god och bilden ersätter bilden på mitt blödande ansikte. Niina tyckte inte att vi skulle skrämma läsare från att bege sig ut i skogen.


torsdag 25 juli 2013

Löpning i Fålhagen - några tips


Jag lovade för länge sedan att skriva om var man kan springa om man bor i Fålhagen. Här kommer några förslag.

Vi börjar med Fålhagens IP. En populär runda på 1,2 km. Det är skönt att springa här eftersom underlaget är mjukt och oftast ganska bra överhuvudtaget, förutom efter kraftigare regn för då tar ett tag för spåret att torka så är man känslig för blöta fötter ska man se till att inte springa här direkt efter ett skyfall. Annars går det alldeles utmärkt. Det går inte att klaga på utsikten från löprundan heller. Man kan njuta av både slottet och domkyrkan. Det är med tanke på den utsikten som jag tidigare föreslagit ett utomhusgym här. Jag borde kanske ta tag i saken och skriva till kommunen.

Vill man springa så att man får lite mer bankänsla så kan man faktiskt gå till Österängs IP och springa runt där. Problemet är att jag vet inte när portarna är öppna. Eller rättare sagt när de låses för ett antal gånger har jag stått där och inte kommit in. Jag vet inte om det finns några öppettider för detta. Och så kan bankvaliteten vara beroende på hur mycket man tagit hand om banan i sommar. Det varierar ganska mycket.

Ett mycket bra alternativ för en fålhagenlöpare är att man springer Strandbodkilen ner till ån, tar till vänster och springer till Kungsängsbron, upp och över ån och så ner igen och springer hemåt på Studenternas sida för att sedan ta den nya cykelbron över ån och så raka vägen mot Fålhagen.

Det här var tre enkla varianter och åtmintone på den sista fungerar det bra att springa med en barnvagn. Mer alternativ imorgon.



onsdag 24 juli 2013

Sista frihetstexten


Sommarens frihetsserie närmar sig slutet. Den här texten är den sista i serien. Imorgon ska du få läsa om olika löpningsalternativ för fålhagenbor. Men först ska vi avsluta frihetsserien. Jag önskar att jag skulle kunna skryta med att den här texten är den bästa i serien men så är det nog inte. Dessutom så kräver en sådan värdering att man har kriterier att utgå ifrån. Vad är det som ligger bakom värderingen av texterna. 

Jag tycker att det är en frihet att kunna flytta mellan länder utan alldeles för mycket kontroller. Men då krävs det vissa saker. Förra årets nobelpristagare EU har visat att människorna kan leva i fred, trots att man kunnat flytta fritt mellan länderna. Det är oftast bra att börja i liten skala och testa om någonting fungerar. Jag tycker att friheten att flytta inom EU har varit underbar. Man slipper eländiga passkontroller mellan EU-länderna. Jag minns hur jobbigt det var att försöka ta sig in i Estland eller ut ur Lettland för bara några år sen när de inte var med i Schengen. Suck. Och varför Storbritannien inte är med i Schengen förstår jag mig inte på. Jag tycker att det är överbevisat att paradiset inte ligger på de engelska öarna. 

Den fria rörligheten, inte invandringen, kräver dock att vi har ett system som vet vilka vi är och var vi är. Det handlar om allas säkerhet så att ingen ska kunna gömma sig bakom anonymitet. Det frestar oss människor att göra bus, det är bara att titta på vad som händer på nätet när vi inte behöver stå för våra åsikter. Ni har ju läst och förstått att jag inte gillar övervakning eller FRA men det känns som att vi behöver det i en värld där allt större rörlighet är ett faktum. Det tar emot att erkänna det men samtidigt är det bara att konstatera att övervakningsbilderna på maratonbombare i Boston talar sitt tydliga språk. Om man inte lyckas fånga alla i tid så är det åtminstone bra att kunna fånga dem efteråt. Så övervakning ökar känslan av säkerhet. Eller? Hur många av oss skulle tycka att det är OK av staten att veta vart vi åker? Jag skulle nog inte vara den första som skickar ett sms eller email till UD och Carl Bildt och berättar att jag dragit till Thailand. Jag tror inte att så många andra skulle göra det heller. Eller? Ändå skulle vi säkert kräva att vi skulle räddas först av alla om tsunamin skulle drabba oss. Vår fria frihet att kunna åka vart som helst och räkna med att bli räddade. Hur kan man då inte utgå ifrån att alla andra ska kunna lämna det drabbade landet? Var går gränsen för fri rörelse? 

När Hosni Mubarak hade bara några timmar kvar av sin diktatur, lyfte ett flygplan från Egypten mot Sverige. I planet satt min flickvän. Jag antar att många egyptier hade velat åka med. Samtidigt ville många egyptier stanna kvar. Det är precis som fria rörligheten och friheten att bestämma var man vill bo i ett land som även kan tillämpas mellan länderna. Alla vill inte flytta, oavsett hur det ser ut. Den friheten måste man respektera. Det är lätt att se sitt eget land som det absoluta paradiset dit alla borde vilja komma. Världen ser olika ut, beroende på hur man ser på livet och livskvalitet. Däremot tycker jag att man ska göra det möjligt för alla som vill att flytta på sig att flytta på sig. Jag tror nämligen på att de som valt, frivilligt eller ofrivilligt, att flytta på sig, kommer att bidra till ett bättre samhälle vart de än hamnar.


tisdag 23 juli 2013

Matens fria rörlighet


När pengarna åker runt mellan olika länder brukar det vara tecken på att man söker skattefrihet. Eller att landstinget letar efter skatteavdrag i två olika länder. Visserligen är det allvarligt när man fifflar med pengar men det finns någonting som är ännu värre: att fiffla med maten vi äter. Det är därför man ska bli misstänksam om ens mat vandrat en längre väg från källan till ens tallrik. Jag tycker att när hästköttets väg från hästen till ens tallrik är följande: Rumänien–Holland–Cypern –Frankrike–Luxemburg–Sverige, bör man misstänka någonting men det är svårt för mig som konsument att veta detta eftersom förpackningen inte berättar om den långa resan.  Frihet under ansvar är svår att bemästra, särskilt när cash finns att tjäna. Det påminns vi ofta när nya skandaler dyker upp. Moralen är inte sen på att svika när pengar kommer med i bilden. Det är bara att titta på lasagneskandalen eller teliahärvan. 

Alldeles för många journalister ställer felaktiga frågor om hästköttsskandalen. Det är som att journalisterna endast består av hästälskare (levande). Det är inte hästköttet i sig som är brottet mot matens fria rörlighet. Nej, hästköttet har fått en förfalskad identitet och blivit nöt någonstans mellan Rumänien, Holland, Cypern, Frankrike, Luxemburg och Sverige.  Hur är det möjligt? Jag minns hur alla matdjur (kor och får) fick lappar ipiercade i sina öron. Det var för att ha kontroll över djuren om jag inte minns fel.  En bonde i ett valfritt europeiskt land kan ha hur frigående djur på sin gård och inte göra sig skyldig till förfalskningar av källförteckningar men vad hjälper det om mellanhänderna gör det ändå. Vem har ansvaret?

Trots att alla matdjur är markerade i Europa så kunde hästkött hamna i en lasagne som endast skulle innehålla nötkött. Naturligtvis pågår jakten på de skyldiga. Det brukar alltid bli så. Friheten att tjäna pengar borde alltid vara underordnad vikten att se till att veta vad man säljer.  Annars kommer skämten om alla hästar i hemma aldrig ta slut. Människor behöver inte pass för att åka inom Schengenområdet men jag tycker att maten bör alltid att kunna identifieras hela vägen. Det kravet kan inte ens EU mala bort. Rätten att få välja vad man ska svälja. Det är frihet.

Lösningen är att man låter ett slaktat djurs alla delar få samma kod som originaldjuret haft. Det går att skicka paket över hela Europa och ändå hålla koll på var ett paket befinner sig. Så borde man göra med all mat. Det var inte svårt för EU att försöka övervaka den fria rörligheten på nätet, så varför inte satsa lite resurser på att ge oss den mat vi tror att vi köper. Frihet under ansvar. 

måndag 22 juli 2013

Att få gifta sig fritt


Att få välja vem man vill leva tillsammans med måste vara det viktigaste beslutet man fattar. Och friheten att få fatta det beslutet själv är mycket viktig. Det har inte varit fritt fram för oss att välja partner särskilt länge och då pratar jag inte bara samkönade äktenskap för det är ju fortfarande  någonting väldigt nytt för det har varit möjligt i Sverige bara sedan 2009. I Polen har man lagstiftat emot frigifte. Jag tycker att det är bra med frigifte. Observera att jag inte inkluderar månggifte i frigifte men mer om det senare.

Det absolut viktigaste, förutom att kunna gifta sig med den man älskar, är att man med frigifte har myndighetsförklarat kvinnan. Kvinnan har fått rätten att gifta sig fritt utan att män och kvinnor i hennes omgivning lägger sig i. Sådana patriarkaliska kvarlevor borde man få bort från alla samhällen. Ge kvinnorna rätten och ansvaret att bestämma över sitt eget liv. 

Frigifte ger kvinnan inte bara fördelar utan kräver även att man tar ansvar för sitt eget liv. Med det sagt vill jag inte skuldbelägga kvinnan och hennes val av partner ifall partnern skulle visa sig vara en jobbig typ. Om man spontant frågar ute på staden vem det är som ska föreslå giftermål så blir nog svaret fortfarande att det är mannens uppgift. Varför är det så? Kanske sitter traditionens kvarlevor kvar i vårt sociala medvetande (då menar jag det som anses vara normen) att det är mannens uppgift att se till att äktenskapet blir av.

Friheten att få välja sin partner helt själv utan könsbegränsningar eller släktbegränsningar bör vara en frihet som vi ska skydda på allvar. Än så länge är vi inte helt befriade från uppstyrda äktenskap men det bör vara målsättningen.  Själv är jag dock inte frisinning nog för att föreslå månggifte.

Eftersom fria äktenskapet fortfarande är inne på en övningskörningsperiod med ungefär 50%:s risk för skilsmässa känns det aningen vågat att föreslå att man kunde gifta sig med fler personer samtidigt.  Vad som ligger bakom det stora antalet skilsmässor är svårt att säga. Kanske handlar det om en inkörningsperiod där man inte var på sin vakt när partnern föreslog äktenskap eller så är det som med bilkörning: man ska inte hålla på med sånt när man är onykter. Skämt åsido. Jag vet faktiskt inte men att i dagsläge föreslå månggifte känns inte så lyckat. Ett äktenskap som är på väg mot skilsmässa är att vara gift med en för mycket. Det är månggifte också. 

söndag 21 juli 2013

Mobbning är en frihetskräkning


Mobbning på en skola är lite grand som snön. Det är sällan man klarar sig en hel vinter utan några mobbningsfall. Skillnaden i resultat märks huruvida man har en handlingsplan för händelserna. Vill man göra någonting åt situationen eller väntar man på att det hela ska smälta bort. Så är det med både med mobbningen och snön. Gunde Svan sa att förlorare har bortförklaringar medan vinnare har en handlingsplan. Det gäller både för mobbning och snöröjning. En förlorare har alltid bortförklaringar, skylla ifrån sig-manöverer eller någonting liknande.  Eller så låtsas man helt oförstående inför problemen. Det är inte mobbaren som bestämmer om hens mobbning endast är av typen ymnigt snöande eller om det handlar om klass 2-typen av snöstorm. Det är den utsatta som har tolkningsföreträde. Och dessutom så är det väl ingen som kan påstå att snö inte försvårar våra liv. Nu ska jag försöka vara väldigt konkret och pedagogisk. Från och med nu är det plogbilen som är mobbaren.

En oplogad gata är som en proppfull korridor på en skola. Här har plogbilen två alternativ. Antingen kan man köra på ovarsamt och krocka med alla eller nästan alla. Eller så kan man visa hänsyn och ploga varsamt. Jag röstar för det senare alternativet. Varför? Jag ser varje elev som en BMW, värdefull som man är. Vi har alla olika krockkuddar och varningssystem som reagerar olika starkt. Varför ska man då ploga ovarsamt. Vad vill en sådan plogare åstadkomma? Reaktion? Kanske. Men frågan återstår: Varför?

Alldeles för ofta koncentrerar man sig på att försöka förstå den osmidiga plogaren och glömmer bort alla de där BMW-arna hen förstört eller bucklat på.  Den osmidiga plogaren behöver ändra på sitt beteende. Jag säger inte att det är enkelt men det är definitivt inte alla andra som ska anpassa sig till den osmidiga snöplogaren.  Trafiken har sina regler som alla ska följa så att allting ska fungera. Så är det med de sociala reglerna också. Man kan inte ändra på någon annan än sig själv. Friheter kräver att vi följer de gemensamma sociala reglerna.

Att inte värdesätta alla som BMW säger en del om ens människosyn. Se till att du värderar alla som BMW varje gång träffar en person. Goda sociala relationer berikar ditt liv mycket mer än kronor eller nöjet att köra på någon annan med din plogbil.

Ofta finns det en osmidig snöplogare som är drivande i mobbningen men så finns det ofta de stödjer plogaren. Det är de som jag kallar för snöbollskastare. De som gärna kastar snöbollar på BMWar men bara när de känner sig säkra på att de inte själva kan utsättas för mothugg. Det är fegt.

Ingen ska behöva vara en osmidig plogbil eller en feg snöbollskastare. Det positiva är att man bara kan ändra på sig själv, alltså har du lösningen i dina händer. Skyll inte på någon annan utan ändra på sin syn på andra människor. Det enda som behövs är viljan att ändra på sig.  Just Do It. 

lördag 20 juli 2013

Friheten till fotbollen - individen och kollektivet


Efter ett avsnitt av 112 på liv och död är jag benägen att tycka att vissa begränsningar i en individs frihet bör finnas. Dagens avsnitt handlade om fotbollshuliganer som skulle se matchen mellan Malmö och Helsingborg. När jag tittade på inslaget så var det inte längre så främmande med allt hat på nätet. Dessa fotbollsälskare spottade rakt in i kameran, var maskerade och verkade mycket aggressiva. Det är den här typen av beteende som hotar våra friheter allra mest. Beteendet som utgår ifrån att om man är arg och aggressiv så har man vilka friheter som helst. Så är det inte.

Unga män är den största frihetshotande gruppen. Tyvärr. Unga män överhuvudtaget tär på samhällets resurser. Ibland undrar jag om inte samhället borde strunta i dessa unga arga män. Tyvärr så kan man inte utveckla friheter utan att ta hänsyn till att vissa inte följer de gemensamma reglerna. Ett tydligt exempel på detta var en ung man som mitt under fotbollsmatchen springer rakt ut, slår målvakten och gör att hela matchen avbryts. Det är denna typ av total okänsla för vad andras frihet att få se en härlig fotbollsmatch är värd. Någon annans oförmåga att sätta sina egna friheter i förhållandet till andras frihet som leder till begränsade friheter i längden.

Vad händer när någon överskrider sina friheter? Jo, naturligtvis leder sådant beteende till begränsningar för alla. Antingen förstärks säkerheten kring matcherna eller någonting liknande. Någon form av negativ påverkan kommer att drabba alla, inte bara den unge mannen som attackerade målvakten mitt under en match. Visst kan man ana att jag vill dra alla unga män över samma kam, men trots att jag har statisken på min sida, så väljer jag istället att vädja till var och en oss att inte låta vår vilja att protestera mot domslut få oss att tappa omdömesförmågan för vad som är en rimlig aktion mot ett domslut. Någon som är sugen på att skylla på att den unge mannens aktion berodde på alkoholen eller knark?  Tillgång till alkohol finns och där har samhället visat attityden ”frihet under ansvar”. Både individen och samhället tar sitt ansvar. Jag hoppas att unga män oftare skulle ta sitt ansvar och se helhetsbilden. Oavsett om man är arg, onykter eller bara allmänt odräglig.  Om man tycker att fotboll är en för komplicerad sport med för många regler och för lång speltid så kanske man ska utnyttja sin frihet och gå se på någonting annat, t.ex. MMA och om man fortfarande känner för att storma planen så tycker jag att man kanske tänker lite för okritiskt.  

fredag 19 juli 2013

Upprustning av Österängs IP


Nu håller man på att satsa på Österängs IP som kommer att få konstgräs! Underbart! Jag hoppas att Uppsala 86ers flyttar sina hemmamatcher dit så att jag har närmare till matcherna :). Nu är i för sig inte Studenternas IP så långt borta men det vore väl kul om Uppsala 86ers kunde spela sina hemma matcher i Uppsalas trevligaste stadsdel :). Och så är det ju student-VM i amerikansk fotboll i Uppsala nästa år! Underbart!

Mer om ämnet:
http://www.unt.se/uppsala/konstgras-pa-osterangens-ip-2511860.aspx

torsdag 18 juli 2013

Friheten att inte flytta till Stockholm




Alla kan inte flytta till Stockholm och alla vill det inte heller. Det borde vara en frihet att få bo där man vill. Eller? Kommer försörjningskravet före friheten att leva var man vill? Idag verkar försörjningskravet ha övertaget.   I takt med att landsbyggden avbefolkas så påverkas även välfärden. Doroteaupproret startades för att rädda vården i samhället Dorotea där akutvårdplatser skulle dras in. I Åsele ville man göra sig av med ambulansen. Avstånden i Västerbotten är stora. Om invånarna upplever att deras trygghet minskar får det konsekvenser för hela samhället. Friheten att bo där man vill minskar. Och visst begränsar sådant ens frihet. Det man gjorde i Västerbotten var en imponerande namninsamling för att få till stånd en folkomröstning om nedläggningar. Nästan 25 000 röstberättigade skrev under upproret och det är en imponerande siffra i inre delar av Västerbotten.

I Fokus förklarade då en lokalpolitiker som varit med om att fatta beslutet om nedläggning att en folkomröstning är ett svårt instrument. Lokalpolitikern är ute och cyklar. Hen vill bara inte att folk ska ha friheten att påverka sin situation och motsätta sig politikernas beslut som enligt invånarna begränsar deras frihet att bo där de vill bo. Att påstå som politiker i Fokus att folkomröstningarna bara fungerar om de rör saker man kan påverka på ett rimligt sätt, som var man ska bygga eller så är ett konstigt påstående. När ordnar man folkomröstningar i Sverige? Hur konkreta frågor har folkomröstningar om EU, euro eller kärnkraft varit? Nej, friheten till folkomröstningar verkar bara gälla när politikerna inte vågar fatta beslut. När invånarna vars livskvalitet och frihet påverkas försöker påverka sin situation så verkar det vara fel.

Valfriheten inom vård ser lite olika ut beroende på var man bor. Så länge vi vill ha människor i hela Sverige så bör vi försöka erbjuda människor bästa möjliga levnadsstandard. I Dorotea och Åsele bör staten och kommunen stå för livskvaliteten då det lär inte dyka upp några privata alternativ. Om inte staten och kommunen gör det, vem ska då göra det? 

Ja, jag undrar om det inte kommer att bli som i en finsk tv-komedi från 80-talet. Där frågar en mycket snål man om inte veterinären som besökte gården för att titta på mannens får även kunde ta en titt på mannens fru. 

onsdag 17 juli 2013

Friheten på bostadsmarknaden


I Sverige har vi kommit långt med individernas friheter. Ibland så ifrågasätts det huruvida individer har några skyldigheter. Det låter jag någon annan diskutera. I Sverige blir man inte fängslad av polisen utan anledning och man får ha väldigt fria tankar utan att få besök av SÄPO. Det är bara att ta en titt på Flashback eller Avpixlat. Vi lever i ett fritt samhälle.

När kroppen är fri och tanke är fri så vill man se sig om och bosätta sig var man vill. Fast den friheten är väldigt hotad. Under mitt första år i Uppsala flyttade jag nio gånger. De flesta boplatserna var faktiskt helt ok men det är väldigt jobbigt att konstant flytta på sig. Det tär på det mentala. Det är bara fråga vem som helst som blivit tvångsflyttad. Jag tror att en av anledningar till att människan så småningom övergick från kring vandring till jordbrukssamhällen, var att det var mentalt påfrestande med osäkerheten kring var man skulle bo och hur man skulle överleva.  

Numera fettgillar vi att bo på ett ställe. Det är bekvämt att barnen går hela sin skolgång nära boendet. Ju längre man bor på ett ställe, desto mer fäst blir man vid det. Förutsatt att man inte riskerar att bli utkastad från sin villa eller lägenhet. Vårt samhälle har ett stort problem med att producera tillräckligt med bostäder så att människor fritt kan flytta nära till jobbet. Om man ändå lyckas med det så kan det bli på bekostnad av en långsiktig lösning. Nu har regeringen  gjort det lättare att hyra ut i andrahand (gillar inte lösningen). Människan är inte fri eller kä­nner sig fri när man inte vet hur länge man får bo kvar.

Lika ny som tanken om att en generation kommer att flippa ur är bristen på bostäder. Att det saknas bostäder för alla är ungefär som att klaga på att någon inte städar efter sig i den gemensamma tvättstugan. Alla har varit med om det men få klarar av att lösa det på ett konstruktivt sätt. En frihet som faktiskt är väldigt begränsad är medborgarnas möjligheter att flytta inom sin egen stat.  Utvecklingen på bostadsmarknaden beskrivs nog bäst av Jonas Gardells bok ”Så går en dag i våra liv och aldrig kommer åter” dit jag lagt till tillägget om andra- och tredjehandskontraktet. I Boken står det: ”Jag knullar vem som helst för ett förstahandskontrakt”. Idag är det väl snarare så att ”Jag knullar vem som helst för ett andrahandskontrakt och så som bostadsmarknaden håller på att utveckla sig så blir det väl i framtiden att ”Jag har trekant med vem som helst för ett tredjehandskontrakt”… Tyvärr så visade sig min analys vara sann när det nyligen visade sig att en mäklare erbjudit människor bostäder mot sexuella tjänster.  Man ska kunna flytta vart man vill men inte till vilket pris som helst. 

tisdag 16 juli 2013

Nätad frihet


Nätad frihet
Nyss var vi tankemässigt i Auschwitz. En plats dit man hamnade om man tillhörde fel religion, folkgrupp eller om man var handikappad. Bara för att de styrande hade bestämt sig för att vissa inte förtjänade vara fria. En tid då staten kunde klassa vissa tankar som farliga och felaktiga och följaktligen burade in sina medborgare. Staternas vilja att övervaka medborgarnas åsikter kan man fortfarande se tecken på, t.ex. så är FRA och IPRED statens sätt att påminna oss om att de vet vad vi gör. Ofriheten har olika nivåer, från datalagar till att fysiskt inte kunna röra sig fritt.

Att vara fysiskt fri är stort men att få tänka fritt är nog större.  Utan frihetstankar saknar man inte den fysiska friheten.  I Europa är vi väldigt fria, både fysiskt men även tankemässigt men det finns de som vill ha koll på oss. Att tillåta FRA och IPRED-lagar förutsätter dock att staten alltid ska vara snäll. Tyvärr så har historian visat att så inte alltid är fallet.  Det är inte bara staten som inte alltid varit snäll, för människor utför också hemskheter mot varandra. Med friheten kommer även ansvar att respektera sina medmänniskor och plikten att följa de gemensamma regler som staten döpt till lagar. Även sådana lagar som man motvilligt tvingas acceptera, som t.ex. FRA.

Jag konstaterade tidigare att människor genom tiderna inte respekterat varandra och det gör vi inte nu heller. Ingenting nytt under evolutionscirkeln. En del människor tar till våld eller skvaller när de ska trycka ner en annan människa.  Förr i tiden tog det lite tid innan ett rykte nått alla i ett samhälle. Samma gäller för bilder från krig. Det tog tid. Så är det inte längre utan bilder och rykten är ute på nätet efter bara en knapptryckning. Det går fort och det går inte att lita på någon när man varit tvungen att installera störningsinstrument för att påveväljarna inte ska kunna twittra om läget i sixtinska kapellet. Ingen går att lita på. Ett mycket tydligt exempel hur snabbt och okontrollerat saker och ting sker nuförtiden är kaoset i Göteborg efter ryktesspridningen på Instagram.

Instagramincidenten: Min frihet att sprida vilka rykten som helst står emot någon annans frihet att inte bli kränkt på nätet. Jag kallar upploppet i Göteborg för en incident och ingenting annat för det som tidigare var ett privilegium för kvällstidningarna dvs. att jaga en enskild person (oavsett om personen gjort nåt eller inte), kan numera åstadkommas av vem som helst. Två tjejer som var mitt i händelsernas centrum i Göteborg skrev en underbart historielös debattartikel i Aftonbladet i januari 2013. De påstod att deras generation kommer att flippa ur. Undrar hur många andra generationer påstått det. Oops, nu har jag nog förringat tjejerna, alltså använt mig av gubbigt maktspråk. Lite ironiskt skulle jag kunna tipsa tjejerna om Nationalteatern, istället för förortsrappen. 

Poängen är att detta funnits i alla tider. Det är bara sätten att sprida dynga om varandra som ändrats. Om vi skulle sluta snacka skit om varandra och koncentrerade istället på att göra det bästa utav vårt eget liv så skulle den förändringen vara minst lika stor som förändringen från samlarkulturen till jordbrukskulturen. Det tror inte jag på men tänk om man kunde påverka genetiken genom samhällsingengörism. Det vore en –ism som jag kunde tänka mig tokgilla J. Alltså göra oss snälla mot varandra. Hela tiden. Oavsett religion, folkgrupp eller handikapp.  Eller att helt ”normala” människor skulle vara snälla mot varandra.

Ännu en gång är det bättre att tänka rätt än fritt. Din yttrandefrihet är inte absolut. På sikt kommer sidor som Axpixlat och Flashback att leda till att vår tankefrihet minskar. Människan har så svårt att ta vara på sin egen frihet och så mycket lättare att koncentrera sig på andra som man tycker begränsar ens frihet. Tänker man så blir det inte många nya frihetstankar. Klarar vi inte av det så kommer vår nätfrihet att begränsas på sikt.

måndag 15 juli 2013

Frihet - den fysiska friheten




Koncentrationslägret i Auschwitz. De orden hörde jag flera gånger den 27 januari. Det var den 27 januari 1945 som man frigjorde fångarna på lägret i Auschwitz. Jag kan inte tänka mig hur det måste ha känts för dem som överlevde koncentrationslägret och kunde ta sig till friheten den 27 januari 1945. Överlevare börjar bli få.

För två dagar sedan, den 8 maj 1945 firade västallierade att de besegrade nazisterna. Igår, den 9 maj 1945 firade Sovjetunionen att de besegrade nazisterna. Frihet. Kriget för 68 år sedan handlade om frihet. Att födas fri är stort. Min talserie kommer att diskutera och ta upp typer av frihet. Först börjar vi med den fysiska friheten. 

Det värsta är att skapa konstgjord frihet. Nazisterna lovade frihet genom arbete. Jobba nu, bli fri senare. Slaveriet hade samma logik men även religiösa grupper använder sig av löften om en bättre framtid. Många religiösa grupper vill gärna begränsa medlemmarnas liv, alltså påverka deras frihet här och nu genom att lova belöningar sen. Men hur många vill ha det så? I Filmen Fucking Åmål motsätter en av huvudkaraktärerna tanken om att bli lycklig sen. Om 25 år, istället för att vara lycklig nu. Vem skulle vilja ha det så? Det är som att spela trisslotto med sin frihet och lycka. Ingen vet om man lever om 25 år. Jag tror att ingen vill att deras frihet i nuet skulle tas ifrån dem.  Jag tror att Nelson Mandela inte uppskattade att hans frihet berövades honom i 25 år.

Det finns ett problem med frihet, oavsett typen. Vi uppskattar den inte alltid och upptäcker inte att den tas ifrån oss innan det är försent. Ibland tar vi inte vara på livets möjligheter som ges oss av den frihet som staten gett oss.

Jag kan naturligtvis inte tvinga alla att ta vara på frihetens möjligheter och det vill jag inte heller. En del gillar att vara fria och njuta av sin bestämda plats på jorden.  Men har ni funderat på vad som händer om ­man tar bort någons frihet, även om individen aldrig använt sig av friheten att utnyttja sin frihet. Min kanin är ett exempel på detta.  Hon trivs alldeles utmärkt i köket utan några större krav om frihet så länge grinden till resten av lägenheten är öppen. Stänger jag grinden så reagerar hon omedelbart och kommer till grinden och vill komma ut i friheten.  Det viktiga är att ha friheten att bestämma själv var man vill vara och vad man vill göra.

Friheten är det värsta man kan förlora. Det är därför vi har fängelsestraff för dem som inte följer de gemensamma reglerna. Vår frihet begränsas av några gemensamma regler som samlats till lagar. Den samlingen började med tio budord och vi var tvungna att använda oss av sunt förnuft med bas i de tio budorden. Dödsstraffet är egentligen bara påskyndandet av det oundvikliga. Livet har en dödlig utgång men under tiden vill vi alla njuta av friheten att leva. Att ta bort friheten att vara fysiskt fri är det den största bestraffningen.

Döden ska man inte vara rädd för. Det är bara en fråga om tid och plats. Men man ska se upp med att inte förlora sin frihet att leva sitt liv. Alla har inte den friheten. Många lever i samhällen där vissa grupper diskrimineras och människors möjligheter begränsas av de styrande. Friheten begränsas inte sällan genom ett fängelsestraff utan rättegång. Din frihet garanteras av samhället runtomkring dig! De som levt i samhällen utan friheten till fysiskt frihet, kunskap, utbildning och ett fritt liv uppskattar nog sin frihet mycket mer än vad vi som levt i fria samhällen hela våra liv. Jag undervisar barn som inte har svenska som modersmål och de har ofta kommit till Sverige mitt under högstadiet. Det var under en av våra lektioner som eleven sammanfattade det jag nyss sagt om fria samhällen med ordet lättigheter! Ett fritt samhälle garanterar att vi slipper många svårigheter som finns i många andra länder. Den fysiska friheten är bara en del av ett större sammanhang. Vi har lättigheter och de ska vi värna om.

Därför är det viktigt att rösta för det fria samhället. Vad vill du ha? Frihet eller icke frihet?  Det är viktigt att tänka fritt, ibland så är det viktigt att tänka rätt. Visst vill du ha frihet? Tänkte bara så att du inte röstar som gamla tanten i sketchen om nazisterna (http://www.youtube.com/watch?v=Xwd7E4VZwv0). Det krävs lite intresse för samhället runt omkring så att friheten inte försvinner. Att man gör medvetna val och ifrågasätter "fakta" för annars blir det som för tanten i sketchen. Man ska försvara sina lättigheter!

Tänka fritt kräver att majoriteten i en demokrati tänker rätt. Det är inte det lättaste när människans grundinställning är the survival of oneself.

söndag 14 juli 2013

Frihetsserien med start imorgon


Sommarserien med korta essäer om frihet kör igång idag elller egentligen blir det väl imorgon för dagens inlägg är ju bara en inledning till det hela. En del av det jag skriver kanske inte du räknar som en frihet men för mig kan det mesta klassas som någon form av frihet och bristen på det är då någon form av ofrihet. Några av mina frihetsdiskussioner kan kanske uppfattas som kontroversiella. Om du inte tycker som jag så önskar jag att du uttrycker dig vårdat och med fokus på att diskutera frågan i inlägget. Jag har faktiskt inte alltid rätt. Texterna är skrivna under vintern och våren 2013 när specifika frågor var aktuella. Frihetsfrågan är alltid aktuell, men jag skriver ju utifrån ett antal konkreta fenomen.

Tidigare sommarserier har handlat om Gunnar Leches arbete i Fålhagen och förra sommaren skrev jag en mininovell om brott i Fålhagen. I sommar får det bli texter om frihet, vad passar bättre än att skriva om frihet och fred när EU fick Nobels fredpris. Det var en högoddsare i klass med att Finland skulle vinna Eurovision Song Contest, men sånt har hänt. Årets sommarserie tar dig utanför Fålhagen och kan uppfattas som politisk. Jag tar gärna emot kritik och beröm på bloggens emailadress: mittifalhagen@gmail.com

Just det, ha en trevlig och fri sommar! 





lördag 13 juli 2013

Smultronställen i Fålhagen?

Den här smultronskulpturen står i Helsingfors, och under den har man planterat mängder av smultron som både smakar och doftar ljuvligt! En sådan skulle jag vilja ha i Fålhagen också :). Nu när det är så fint väder vill man vara ute mycket, och gärna i natursköna miljöer. Vi har ju under åren tipsat om smultronställen i Fålhagen, som till exempel Gunsta backar, Flora-Linnéa koloniträdgård och om parken vid Björkgatan/Vallbygatan (vad den nu heter?). Men har ni fler tips på härliga ställen att hänga på under sommaren? Fålhagen ligger ju nära andra trevliga ställen som tex Stadsparken också, men om man bara vill smita ut en stund i sin egen stadsdel - vart ska man gå då?

fredag 12 juli 2013

Flygbränsletransporterna i nytt ljus efter Kanada


Jag skrev ju här på bloggen för några år sedan om flygbränsletransporterna genom Uppsala, efter att jag hade sett ett stillastående godståg med flygbränsle stå på bron över Strandbodleden. Flygbränslet kom förr till Stockholm via fartyg och transporterades sedan på E4:an i tankbilar. År 2005 sa miljööverdomstolen ja till att flytta transporterna så att bränslet kommer till Gävle och sedan transporteras via tåg ner till Arlanda, trots att Uppsala kommun var emot det. Det kändes ju ändå säkrare att transportera bränslet via tåg än på E4:an bland all trafik. Men nu efter olyckan i Lac-Megantic i Kanada känns det ändå lite olustigt att det passerar 2200 ton flygbränsle genom Uppsala varje dygn (källa gårdagens UNT).

Uppsala är en av de städer i Sverige där störst mängd farligt gods passerar via järnvägen. Och nyligen byggde man de nya husen i Frodeparken bara 70 meter från spåren, trots att nationella riktlinjer säger att avståndet bör vara minst 150 meter. Tågforskaren Rebecca Forsberg säger till UNT att det inte är en fråga om om, utan när, en allvarlig tågolycka som den i Kanada kan hända i Sverige. Måste vi Fålhagenbor bara hålla tummarna för att ingen olycka ska ske här, eller kan vi lita på att de som ansvarar för transporterna kan vidta tillräckliga säkerhetsåtgärder? Det skulle man vilja veta. Och för en gångs skull är jag glad över att inte bo så nära järnvägen som jag annars skulle vilja göra :-/.

torsdag 11 juli 2013

Bildbevis om Def Leppard-konserten


Det tog lite längre tid än vad jag hade väntat mig att få fram bilder från Def Leppard-konserten. Här är ett bildbevis om musiken på torget. Mer sånt här i Fålhagen! Ja, på grund av oväntade händelser som redogjorts tidigare på bloggen så missade vi ta egna bilder. Mer levande kultur på Vaksala torg!

onsdag 10 juli 2013

Viking Lines bussar


Hur kan jag ha missat att skriva att Viking Lines bussar numera går från Stationsgatan! Oerhört skönt måste jag säga! Det är väldigt mycket lättare att bära kaninburen dit än till Willy:s. Tack till dem som fattat beslut och verkställt denna förbättring! Bärandet kändes som en semesterresa och busschauffören var också jättebra.

tisdag 9 juli 2013

Kvarteret Liljan - ett nytänkande kvarter i Uppsala

Jag har lärt mig något nytt om kvarteret Liljan från Wikipedia, som jag tänkte dela med mig av :). Innan någon säger något om Wikipedias källsäkerhet så vill jag bara säga att när jag skrev ett par artiklar på wikipedia så granskades de direkt på minuten och stenhårt, så visst kan man lita på det mesta som står där. Den uppmärksamme ser säkert att Juuso skrev om ungefär samma ämne år 2011. Men den gången läste jag inte själv artikeln på Wikipedia, så jag visste inte hur unikt vårt kvarter faktiskt är. Jag har alltid tyckt att våra hus ser tråkigare ut än många närliggande hus, tex de fina husen längs Väderkvarnsgatan, men nu är jag mer stolt över vårt kvarter :).

Hursomhelst: Kvarteret planerades av Gunnar Leche 1934. Men sedan bebyggdes det inte förrän under andra världskriget, mellan 1941-1945. Då ändrade man lite på Leches plan, för istället för att bara bygga lamellhus så byggde man även Uppsalas första punkthus! Genom att bygga punkthus sparade man markyta och fick mer plats för grönområden. Byggstilen som användes var inspirerad av den fransk-schweiziske arkitekten Le Corbusier och kallades "Hus i park". Så det är därför det finns så stora härliga gårdar här! Och det var ännu grönare innan den stora parkeringen byggdes. Gårdarna ritades av en av Sveriges mest kända landskapsarkitekter, Ulla Bodorff.

"Det bör åter betonas att Liljan är en solitär i stadens bostadsbebyggelse. Det är här som man för första gången i Uppsala har lyckats förverkliga byggandet av god miljö och verkligt funktionella bostäder för vanligt folk" (Carl Erik Bergold, Att bo i Uppsala, 1976).

måndag 8 juli 2013

Dagens lektion i naturvård

Jag gick förbi den här nyplanterade slänten längs Strandbodgatan och kunde inte låta bli att fota den och beklaga mig över hur alltför många planteringar följer samma mönster istället för att skapa variation och biologisk mångfald. Här har man planterat någon form av buskar (kollade inte vilken sort) i ett jämnt mönster i jord. Kanske är det enklast att beställa den typen av arbeten när man på kommunen skriver beställningen. Men varför inte variera med olika sorters buskar, blandat med blommande växter? Och varför inte i sand? Jag har, biolognörd som jag är, skrivit om sanden som livsmiljö här på bloggen förut: http://falhagen.blogspot.se/2012/06/bmx-bana-eller-livsmiljo.html.

Sand är en bristvara i dagens landskap, och för att de sandlevande arterna ska överleva på sikt skulle sand behöva användas oftare som ytskikt i olika planteringar och andra infrastrukturmiljöer. Och det finns en fördel med sand också: om man planterar torrmarksörter i sand så växer de så långsamt att man inte ens behöver slå/klippa slänten varje år. Alltså borde skötseln bli billigare! Och det kan bli riktigt fint när örterna blommar i lila, vitt och gult.

söndag 7 juli 2013

Lechevandringar i Fålhagen!

I augusti kommer två Gunnar Leche-vandringar att gå av stapeln i Fålhagen. Och nej, det är inte vi som anordnar dem även om vi har skrivit om idén tidigare :). Den första hålls 14 augusti kl 17-19 och handlar om 1920-talets arkitektur och Gunnar Leche. Samling utanför Vaksalaskolan. Den andra hålls 21 augusti kl 17-19, samling Torkelsgatan söder om Vaksalagatan. Temat för den vandringen är Folkhemmet. Båda vandringarna kostar 50 kr och biljetter kan köpas på plats eller på Uppsala konstmuseum, som arrangerar vandringarna.

lördag 6 juli 2013

Grå betong i Fålhagen


Tycker inte ni också att betongen vid Strandbodkilen är otroligt tråkig och grå? Jag får lust att måla den så att den blir mer färgglad! Varför inte så att den ser ut som tapeten nedan :)? Vad säger ni :)?



fredag 5 juli 2013

Kvarnens nya skepnad

Har ni sett att Kvarnengallerian ska renoveras? Den ligger i för sig inte i Fålhagen, men jag gissar på att många handlar mat där liksom jag :). Kvarnen har länge känts som en överlevare från 60-talet, men nu ska den alltså moderniseras! Och om man tittar på smakprovet som finns utställt så kommer det att bli fint. Ofta tycker jag modernisering är synd, men just Kvarnen tycker jag har känts slitet och tråkigt. Renoveringen pågår enligt Kvarnens hemsida fram till v 35: http://kvarnengallerian.se/kvarnengallerian-byter-skepnad/.

torsdag 4 juli 2013

Dagen efter Def Leppard-konserten...

...ser sig Vaksala torg återigen likt ut, bortsett från några lastbilar som håller på att plocka undan den sista scentekniken och kravallstaketen. Igår såg det lite annorlunda ut, med en stor scen, öltält och höga plank runtomkring så att obetalande personer inte skulle kunna se konserten. Det fanns dock en del folk (mest äldre kvinnor faktiskt när jag gick förbi!) som stod på busshållplatsbänkarna för att se över planket :).

Enligt UNT var Def Leppards spelning mycket lyckad, och folk kom långväga ifrån för att se den. Det lät på tjuten och visslingarna som hördes ända hem till oss att konserten var lyckad. Däremot hördes inte musiken lika bra som jag hade trott eftersom scenen var vänd mot Höganäs istället för Fålhagen. Så jag kunde inte sitta på balkongen och njuta av konserten, det var synd :(.

Istället gick jag ner till torget för att fota uppståndelsen. Så då kanske ni undrar varför jag inte kan uppvisa något foto? Jo, precis när jag tog upp mobilen och skulle fota så stötte jag på ett gäng killar som jag känner som stod strandsatta utanför konserten, för deras kompis som hade biljetterna var spårlöst försvunnen. Så eftersom jag var den enda som hade en bil gick vi hem till oss och hämtade bilen och letade upp killen. Slutet gott, allting gott, men några foton blev det inte :).

onsdag 3 juli 2013

Politkerbloggar sökes


Här ligger jag i skogen i en position som i vanliga fall skulle bestå av två fötter, sand och ett oändligt hav. Den här fålhagenbon vill inte bli mossliggare nästa år och jag söker bloggar som lokalpoliker skriver. Jag är fortfarande inte svensk medborgare men jag är intresserad av politik och vill gärna välja rätt. Nyligen la jag till en blogg till de bloggar som jag följer just för att den uppdateras varje dag och handlar om saker som är aktuella i Uppsala. Vet du några andra lokalpolitiska bloggar som uppdateras relativt ofta i alla fall och inte bara vart fjärde år?

P.S. Missa inte Def Leppard på torget idag :).

tisdag 2 juli 2013

En morgon i Fålhagen


Semestermorgnar i Fålhagen är de bästa. Den här sommaren har varit bra hittills. Hur mäts en sommarens brahet? Jo, i antal morgnar som jag kan sitta på vår balkong i Fålhagen, känna att det är lagom varmt och känna doften från Lindvalls kaffe. Det är hög sommarkänsla för mig. Vad gillar du med sommaren i Fålhagen?

En annan fråga: Vad är det som byggs bredvid Lindvalls kaffe?

måndag 1 juli 2013

HSB och Fålhagen


Jag hade förmånen att följa med en klass på deras klassresa till Stockholm och då bland annat till Nordiska museet. Det var där jag trodde att jag hade helt plötsligt åkt tillbaka hem för på Nordiska museet har man en avdelning där man "byggt upp" en HSB-lägenhet från 1940-talet. Jag gick in i "trapphuset" och möttes av samma marmorgolv som vi har i vår bostadsrättsförening. Det tyckte jag var riktigt coolt. Tydligen så är den gröna marmorn i trapphuset kolmårdsmarmor. Jag tycker att det är underbart att man valt att behålla marmortrapphusen! Du kan läsa mer om kolmårdsmarmorn här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Kolm%C3%A5rdsmarmor



Sedan har vi köket i HSB-lägenheten. Vårt kök ser ut preci så här! Samma färger och luckor! Vårt kök är alltså från 1940-talet! Det är Underbart! Och så måste jag även berömma skåpluckorna som sparar utrymme i köket eftersom de glider åt sidorna, istället för att öppnas utåt.

Bor ni i ett HSB-hus i Fålhagen så kan jag rekommendera Nordiska museet :)! Och så finns det en massa andra historiska saker att titta på där.