Friheten att inte flytta till Stockholm

Alla kan inte flytta till Stockholm och alla vill det inte heller. Det borde vara en frihet att få bo där man vill. Eller? Kommer försörjningskravet före friheten att leva var man vill? Idag verkar försörjningskravet ha övertaget.   I takt med att landsbyggden avbefolkas så påverkas även välfärden. Doroteaupproret startades för att rädda vården i samhället Dorotea där akutvårdplatser skulle dras in. I Åsele ville man göra sig av med ambulansen. Avstånden i Västerbotten är stora. Om invånarna upplever att deras trygghet minskar får det konsekvenser för hela samhället. Friheten att bo där man vill minskar. Och visst begränsar sådant ens frihet. Det man gjorde i Västerbotten var en imponerande namninsamling för att få till stånd en folkomröstning om nedläggningar. Nästan 25 000 röstberättigade skrev under upproret och det är en imponerande siffra i inre delar av Västerbotten.

I Fokus förklarade då en lokalpolitiker som varit med om att fatta beslutet om nedläggning att en folkomröstning är ett svårt instrument. Lokalpolitikern är ute och cyklar. Hen vill bara inte att folk ska ha friheten att påverka sin situation och motsätta sig politikernas beslut som enligt invånarna begränsar deras frihet att bo där de vill bo. Att påstå som politiker i Fokus att folkomröstningarna bara fungerar om de rör saker man kan påverka på ett rimligt sätt, som var man ska bygga eller så är ett konstigt påstående. När ordnar man folkomröstningar i Sverige? Hur konkreta frågor har folkomröstningar om EU, euro eller kärnkraft varit? Nej, friheten till folkomröstningar verkar bara gälla när politikerna inte vågar fatta beslut. När invånarna vars livskvalitet och frihet påverkas försöker påverka sin situation så verkar det vara fel.

Valfriheten inom vård ser lite olika ut beroende på var man bor. Så länge vi vill ha människor i hela Sverige så bör vi försöka erbjuda människor bästa möjliga levnadsstandard. I Dorotea och Åsele bör staten och kommunen stå för livskvaliteten då det lär inte dyka upp några privata alternativ. Om inte staten och kommunen gör det, vem ska då göra det? 

Ja, jag undrar om det inte kommer att bli som i en finsk tv-komedi från 80-talet. Där frågar en mycket snål man om inte veterinären som besökte gården för att titta på mannens får även kunde ta en titt på mannens fru.