Friheten på bostadsmarknaden

I Sverige har vi kommit långt med individernas friheter. Ibland så ifrågasätts det huruvida individer har några skyldigheter. Det låter jag någon annan diskutera. I Sverige blir man inte fängslad av polisen utan anledning och man får ha väldigt fria tankar utan att få besök av SÄPO. Det är bara att ta en titt på Flashback eller Avpixlat. Vi lever i ett fritt samhälle.

När kroppen är fri och tanke är fri så vill man se sig om och bosätta sig var man vill. Fast den friheten är väldigt hotad. Under mitt första år i Uppsala flyttade jag nio gånger. De flesta boplatserna var faktiskt helt ok men det är väldigt jobbigt att konstant flytta på sig. Det tär på det mentala. Det är bara fråga vem som helst som blivit tvångsflyttad. Jag tror att en av anledningar till att människan så småningom övergick från kring vandring till jordbrukssamhällen, var att det var mentalt påfrestande med osäkerheten kring var man skulle bo och hur man skulle överleva.  

Numera fettgillar vi att bo på ett ställe. Det är bekvämt att barnen går hela sin skolgång nära boendet. Ju längre man bor på ett ställe, desto mer fäst blir man vid det. Förutsatt att man inte riskerar att bli utkastad från sin villa eller lägenhet. Vårt samhälle har ett stort problem med att producera tillräckligt med bostäder så att människor fritt kan flytta nära till jobbet. Om man ändå lyckas med det så kan det bli på bekostnad av en långsiktig lösning. Nu har regeringen  gjort det lättare att hyra ut i andrahand (gillar inte lösningen). Människan är inte fri eller kä­nner sig fri när man inte vet hur länge man får bo kvar.

Lika ny som tanken om att en generation kommer att flippa ur är bristen på bostäder. Att det saknas bostäder för alla är ungefär som att klaga på att någon inte städar efter sig i den gemensamma tvättstugan. Alla har varit med om det men få klarar av att lösa det på ett konstruktivt sätt. En frihet som faktiskt är väldigt begränsad är medborgarnas möjligheter att flytta inom sin egen stat.  Utvecklingen på bostadsmarknaden beskrivs nog bäst av Jonas Gardells bok ”Så går en dag i våra liv och aldrig kommer åter” dit jag lagt till tillägget om andra- och tredjehandskontraktet. I Boken står det: ”Jag knullar vem som helst för ett förstahandskontrakt”. Idag är det väl snarare så att ”Jag knullar vem som helst för ett andrahandskontrakt och så som bostadsmarknaden håller på att utveckla sig så blir det väl i framtiden att ”Jag har trekant med vem som helst för ett tredjehandskontrakt”… Tyvärr så visade sig min analys vara sann när det nyligen visade sig att en mäklare erbjudit människor bostäder mot sexuella tjänster.  Man ska kunna flytta vart man vill men inte till vilket pris som helst.