Kapitel 19
Per tittade på Lisa och sa: Jag antar att du lekt i den här
sandlådan också när de kommit fram till Lyckan. Där bland björkar letade Lisa
nu efter nästa ledtråd i sandlådan. Per började undra vad detta skulle leda
till. Han hade nog sett fler sandlådor och lekparker under de senaste timmarna
än vad han sett sedan hans barn var unga. Han saknade den tiden då de hade
varit en familj och hans fru hade funnits vid liv. Barnen, som nu var vuxna,
hade lite svårt att umgås med sin far som numera var en 100-ig alkoholist. Egentligen
var hans alkoholism en del i hans sorgeprocess som han aldrig riktigt klar med.
Han ska nog ta tag i det här med alkoholen när de är klara med den här
spännande resan.
Jag har hittat nästa ledtråd, skrek Lisa så högt att
gardinerna i husen runt omkring fladdrade. Lisa höll en rostig låda i handen
med initialerna GL på. Det fanns ingen tvekan om att det var den rätta lådan. Vad
fanns det i lådan? En klocka och så texten: En
ambassad i himmelska färger, ljus mot drakedödaren. Per visste på en gång vilket
hus det måste vara. Han sa att det blåa huset på S:t Göransgatan kallas för
finska ambassaden! Och kvarteret heter Ring! Fantastiskt, sa Lisa. Vi måste
skynda oss dit.
Det de missat var att Klas hade återuppstått från potatiskällaren
och observerade dem från behörigt avstånd.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar