Kapitel 9
Hej, började Lisa när hon såg en bekant figur lufsa mot sig.
Och tack för att du kunde komma med så kort varsel, jag uppskattar det verkligen,
tillade hon. Hon förklarade snabbt läget för Per som tittade på Lisa och trodde
knappt sina öron. Vad var det Lisa stod och sa, att någon precis mördat en
gammal man och att hon hade fått i uppgift, inte helt frivilligt, att rädda
Leches arv. Vem Leche var hade Per full koll på, för innan han började jobba på
byggen och därefter heltidssupa, så hade han faktiskt läst några kurser
arkitektur och byggnadssymbolik. Redan då hade han dock haft problem med sin
relation till lösningsmedlet. Alkoholen. Så det blev inte någon examen för hans
del men kunskaperna satt kvar. Vi ska alltså på Lechejakt, sa han härligt
salongsberusad. För första gången på flera år, kände Per hur någonting annat än
alkohol sprutade i hans ådror. Adrenalinet, den gamla vännen, var på besök.
Spänning! Härligt!
Lisa visade Per bilden på Lechekartan hemma hos Gunarsson.
Intressant, intressant, mumlade Per. Per var inte helt övertygad om att
lösningen bara fanns på väggen. Han trodde inte att lösningen bara satt på
väggen utan att den var mer komplicerad än så. Lisa visade panoramabilden på
lägenheten och Per höll med om att det fanns lägenheter som var i bättre
ordning än den här. Men då såg han det. Mitt ibland kaoset. En läkerolask!
Symbolik! Vi måste till Gunnarssons lägenhet igen för lösningen finns säkert i
läkerolasken. Lisa var inte så sugen på det hela, men Per påminde henne om att
det var nog lite bråttom innan polisen och Gunarssons släktingar skulle dyka
upp och tömma hela lägenheten för även om man är tillsynes släktlös så dyker
det alltid upp några avlägsna släktingar som behöver en GPS för att hitta till
sin släkting. Så blir det ofta när det vankas arv. Det hade Per fått höra många
gånger om när han suttit med sina polare vid bänken på Vaksala torg. Lisa och
Per hade bråttom med att lösa Leches arv.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar