Kapitel 6
Lisa försökte febrilt komma på vad väggen försökte säga till
henne. OK, det är en massa hus som alla finns i Fålhagen. Det behöver man inte
vara stadsarkitekt för att fatta men vad var gåtan och var börjar den? Hon
kände att hon behövde hjälp av någon som kunde det här med hus. Vem skulle hon
kunna ringa till? Hon var stressad. Hennes pappa skulle ha kunnat hjälpa henne
men tyvärr så hade pappan gått bort för några år sen. Plötsligt kom hon på en
person som hon skulle kunna lita på. Det var dags att skicka ett sms till
honom. Eftersom hon var osäker på om någon annan kunde läsa hans sms, det
varierade nämligen lite, så skickade hon ett kodat meddelande: Vi ses vid Karl
Johanssons kontor.
Innan Lisa lämnade så tog hon en panoramabild på lägenheten,
i fall att specialisten skulle kunna se någonting som hon inte såg i rummet. I
kaoset. Det behövdes verkligen någon med erfarenhet av detta för att se
lösningen. Det var dags att gå.
Lisa låste dörren och gick mot utgången. Då såg hon mannen
som höll på att parkera sin cykel vid huset. Visserligen var det inte en
flakcykel, men hon skulle aldrig glömma ansiktet som hade mejat ner Gunnarsson,
den trevliga pensionären, som Lisa bara känt i några minuter, men som gett ett
trevligt intryck. Vad gjorde mördaren här? Var han ute efter Lisa eller Leches arv? Hon tänkte inte möta mannen öga mot öga än, utan sprang ner till
källarvåningen och väntade. Den här mannen kom in med en nyckel, utan några som
helst problem. Bodde mannen i huset? Var mordet på övergångsstället bara en
olycka? Nej, det kunde det inte vara för en vanlig människa skulle ha stannat
och hjälpt till. Nej, Lisa tänkte inte vänta och se vad mannen var för typ.
Istället öppnade hon dörren till källarkorridoren för att ta sig ut genom en av
husets garageportar. Smidigt. Botvidsgatan here I come, tänkte hon och smällde
igen garageporten.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar