Kjell Eriksson - Fålhagenförfattaren

Jag sitter i halvmörkret i vår lägenhet i Fålhagen och har tänt stora blockljus i den öppna spisen. Mysfaktorn är väldigt hög, så som jag ofta tycker att den är i Fålhagen. Det jag läser är inte så mysigt däremot. Jag läser Kjell Erikssons Prinsessan av Burundi, som handlar om en man från Fålhagen med lite småkriminell bakgrund, som torteras och mördas. Jag har inte hunnit läsa så mycket av boken, men hittills har den i alla fall fångat mig. Det är extra kul att läsa en bok när man känner igen alla platserna i den. John köper öl på Kvarnen, Lennart går på Salabacksgatan, och på Vaksalagatan tutar bilisterna.

Kjell Eriksson är en Uppsala-författare som är uppvuxen i Fålhagen, på Ymergatan. Fast han är inte bara författare, utan han är trädgårdsmästare också. Har planterat trädgårdar över hela Uppsala, som han själv berättade på språkdagen på Gustavianum i lördags där han höll ett väldigt bra föredrag. Han har skrivit en hel deckarserie om polisen Ann Lindell i Uppsala. Nästan varje bok har speglat en ny del av Uppsalalivet: ur en politikers synvinkel, ur en akademikers, ur en invandrarkilles... Men det här är den första boken jag läser av honom, och den valde jag förstås eftersom boken är en berättelse ur Fålhagens perspektiv, ur arbetarklassens perspektiv. Det är intressant att läsa om Fålhagens "riktiga" invånare, när man själv precis har flyttat in.

Här kan man läsa lite mer om Kjell Eriksson. Det ska bli intressant att se hur han skildrar Uppsaladialekten i sin bok. Uppsaladialekt (och kanske finns det en speciell dialekt för de östra stadsdelarna till och med??) är något jag har varit intresserad av att få reda på hur det låter. Men som inflyttad student umgås man ju mest med andra inflyttade. Så det där äkta uppsalamålet vet jag ännu inte hur det låter. Hoppas få reda på det nu.