I tisdags var det dags för besök på närakuten, en fantastisk uppfinnig. Det blev vab halva dagen då och så var jag hemma hela dagen igår. Jag vill bara säga att vab är en fantastisk uppfinning och jag förstår att jag är hemma medan någon annan jobbar för att finansiera det hela. Samma sak är det med den bästa uppfinningen: Föräldraledigheten. Onsdagens vab gav mig möjligheten att följa diskussionen i riksdagen om huruvida man skulle införa en tredje pappamånad eller inte. Jag är glad att riksdagen röstade JA. Jag är chockad över att siffrorna blev så jämna. Jag trodde att fler i Sveriges riksdag skulle vara för att även männen skulle få och erbjudas möjlighet att stanna hemma och skapa en relation till det lilla barnet. Och ta hand om vardagssituationenrna. Jag blev väldigt besviken på KD, SD och M som var väldigt mycket emot den tredje pappamånaden.
Jag vet inte hur många gånger jag hörde att det är familjen själva som ska få bestämma. Ja, i många fall av många så väljer familjerna så att det blir kvinnan som stannar hemma. Som om kvinnorna skulle ha någon inbyggd dold talang för att just de är mer lämpade till att ta hand om ett barn. Så är det ju inte. Det är träningssak. Ungefär som med allt annat. Ett biargument till att familjerna själva skulle få bestämma var ju att över 80 % är nöjda med läget så som det är. Så kan det vara, men om man inte testar någonting som är ännu bättre så blir det ingen utveckling mot män och kvinnor tar lika stort ansvar för barnet. Jag är glad att Folkpartiet vågade slita sig loss från sina alliansvänner i en fråga där de verkar ligga ljusår ifrån varandra. Vad var det några allianspartier kallade Folkpartiets linje, var det kommunistisk liberalism eller vad det nu var? Ja, man kan ju kalla det vad man vill, men det är nog snarare så att Folkpartiets linje i frågan är sann liberalism eftersom man ger båda könen större möjligheter som individ. För kvinnorna att återgå till arbetslivet och för männen att bli en viktigare del i ett barns vardag. Perfekt.
Nej, 50-50 är det som bör vara målsättningen och man behöver hjälp från politikerna för det är ju lite grand som med kvinnolönerna att det här med att vänta och se hur det löser sig så småningom...jag tror inte på den modellen.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar