Nej, tanken är inte att förvandla denna blogg till någon mamma- eller pappablogg. Istället tänkte jag skriva om en fråga som jag rätt så ofta får höra därför att jag är så öppen med att vi har en kanin hemma. Och en son också. Frågan jag får rätt så ofta är hur funkar det med kaninen och sonen. Mitt svar på frågan är väl att det funkar bra. Bilden ovan är bara några dagar gammal och bilden nedan tog jag i december 2014.
Det fungerar alltså bra mellan sonen och kaninen. Ett tag var sonen lite för intensiv för kaninen, åtminstone enligt kaninen men numera är det bra igen. De respekterar varandra och båda är nyfikna på varandra på gott och ont för även om kaninen har ett sunt förhållande till sonens försök att leka med sin lekkompis så håller kaninen ett tillräckligt stort avstånd till sonen. Ja, när inte kaninen tycker att någonting är alldeles för intressant som i söndags när vi skulle göra saker på balkongen. Då kunde inte kaninen låta bli att komma dit och då kan det bli lite stressigt. För kaninen alltså. Eller när kaninen undrar vad sonen kört in i köket med, det visade sig vara sonens lära gå-vagn som körde in i köket i hög fart. Nyligen försökte sonen mata kaninen med en gaffel och det kanske inte är det ofarligaste man kan göra som barn mot en kanin. Men trots att jag lyckades skriva en lista på incidenter så har vi inte haft några jättefarliga situationer trots att sonen är rätt så livlig. Ja, det är ju föräldraansvar att se till att alla varelser får ta plats i hushållet. Kaninen har inte bitit sonen, inte en endast gång! Kaninen brukar dock morra när hon tycker att sonen kränker kaninens rätt till lugn och ro. Eller vad kaniner kan anses uppfatta som kaninens privata zon.
Förut, före barnet alltså, fick jag ofta två frågor: Varför har du en kanin, är inte kaniner någonting som småbarnsfamiljer skaffar? Och så en direkt följdfråga: Hur gamla blir kaniner? Kaniner kan bli lika gamla som hundar. Vår fyller 6 år nästa gång och man räknar väl att en vanlig kanin lever numera mellan 7 och 10 år. Så, varför funkar det med kaninen och sonen här hemma? Jag tror att den stora anledningen är att kaninen fanns hos oss före barnet. Barnet har alltså hela sitt liv behövt visa respekt för kaninen. Kaninen är inte heller köpt till för sonen. Jag tror att det är den stora grejen
Snart är det december igen och dags för julgran. Det gäller att hitta en lösning på det här med en julgran, en kanin och en son. Kaninen tokgillar julgranar. Hur ska vi se till att sonen inte välter den? Det är frågan...
0 kommentarer:
Skicka en kommentar