Jag läste ut boken Balansakten - Medelklassen som lever ur hand i mun på tre timmar. Det var en av världens mest lättlästa böcker. Boken är utgiven av Timbro så man får räkna med att det kommer någonting marknadsliberaliskt ur tangenterna på författaren. Författaren är en "timbrolog" och jag skulle vilja säga att tesen som drivs fungerar säkert på timbrologisk nivå men mer om det snart. Boken kommenterar även den andra boken som jag håller på att läsa just nu Är svensken människa?. Mycket spännande, nu kör vi.
Bokens utgångspunkt är faktumet att 170 av 3000 Saabs anställda i Trollhättan var tvungna att låna upp till 20 000 kronor för att klara av hyra och mat för familjen med en ränta på 6-7 % när månadslönen uteblev. Det tycker jag är horribelt att människorna inte lyckats spara ihop pengar till att klara av ens en månad utan lön. Observera att jag förespråkar inte att man ska ha en årslön på kontot men jag tycker att man ska klara sig en månad i alla fall. Sådant Wibbleri håller inte jag på med. Jag och författaren har nog grundligt olika uppfattningar om vad människornas obefintliga förmåga att spara ihop till en liten besparing beror på. Jag tycker att det är människornas oförmåga att hålla i pengarna. Jag skulle klarar av att spara från 20 000 kronor osv. Timbrologen tycker att det är skatterna som är så höga att människorna inte klarar av att spara ihop till en summa på kontot. Och innan ni viftar med några flaggor så ska jag använda en analys ur boken, det är faktiskt ganska små skillnader mellan olika inkomstgrupper när det kommer till den disponibla mängden pengar. Detta beror på transaktioner medborgarna emellan, pengarna går då via staten och kommer i viss mån tillbaka till skattebetalaren. Men ändå vågar jag påstå att det inte är de höga skatterna som är boven bakom katastrofen utan individens oförmåga att hålla i pengarna.
Boken Är svensken människa? nämns i Balansakten - Medelklassen som lever ur hand i mun och timbrologen tror inte på den andra bokens huvudtes om att svenskheten är att man vill vara individualist men säker på att staten tar hand om en. Jag har ju tidigare skrivit notes om att jag tyckte att jag tyckte att tsunamikatastrofen var ett tydligt exempel på statsindivualismen. Individen vill resa fritt vart den än vill men händer det nåt så vill individen att staten räddar honom eller henne. Tillbaka till ämnet. Timbrologen tycker inte att det är så säkert att staten, som är beroende av skatteinkomster, klarar av uppgiften, alltså att rädda oss med hjälp av välfärden. Timbrologens pstående är att en genomsnittlig svensk beskattas så kraftigt att för att man ska lyckas med nollesummespel som individ mot staten att männen blir 90 år gamla men för kvinnorna räcker det med bara att bli 84 år gamla. Det låter hemskt.
Lite grand av det där med att folk inte har några marginaler och att man litar på att staten ska ta hand om en kan jag ju tycka mig se t.ex. när man läser kommentarer på Arbetsförmedlingens sida på Facebook. Det är liksom väldigt mycket som samhället ska göra åt individen medan individen ska bara vänta och gnälla. Den attityden har jag svårt med.
Enligt timbrologen så avtar problemen med att spara pengar först när man tjänar 400 000 kronor eller mer per år. Jag har så svårt att tro att det skulle bero på att skatterna är för höga utan jag tror nog mer på att människorna inte vill spara. Eller så klarar man inte av det mentalt. Varför ska man då spara? Ja, lite ska man nog spara för det underlättar om man råkar ut för oförutsägbara kostnader som inte staten står för. Någon form av sparandets problem har vi Sverige, vilket jag fortfarande hävdar bero på attityden till pengar, kanske rent av gentemot livet. Sparandets problem kan man beskåda en helg före löningen i januari. Det är tomt. Det är även tomt på kontot.
Vi betalar nog inte för mycket skatter för det som timbrologen pratar om är kostnader på timbrologisk nivå. Det finns en annan nivå. En individ ska inte behöva spara ihop till 500 000 kronors operationer eller dyra behandlingar. Jag tycker att vi gemensamt ska hjälpa till att täppa till välfärdskostnader. Faktiskt. Timbrologen håller sig på de lägre kostnaderna av typen rotfyllningar och så vidare. Nej, poängen med välfärden och skatterna är faktiskt att vi betalar för sjukhuskostnaderna med mera. Resten ska man se till att spara till, inte låna till.
Sedan håller jag med timbrologen om att den rikedom som man då och då skriver om i tidningarna om villamiljonärerna. Timbrologen har helt rätt i att man bara kan bli miljonär om man säljer sin villa och flyttar långt bort från händelsernas centrum.
Undrar om jag har glömt att skriva om några viktiga detaljer i boken? Jag hoppas inte det för boken var ju bara 96 sidor kort och jag har nog redan skrivit nästan två wordsidor om boken. Så jag sparar några eventuella kommentarer till en annan note och avslutar noten med en uppmaning till alla: Spara! Och håll för fan inte på med att pensionsspara eller fondspara utan spara så att du har kontanter! Carpe cash och lev livet!
P.S. Jag glömde skriva om idéerna kring företagare men det släpper jag. Det får ni själva läsa om.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar