Kapitel 11
Lisa beställde Gaeng Ped till både sig själv och Per. Per
insisterade om att få en öl till maten. Han tyckte att den starka maten krävde
en heligt släckande vätska för att han ska kunna äta så här stark mat. Hans
kista tålde alkohol, bäverhojt och så, men att få i sig chili och sånt var inte
riktigt vad hans kista klarade av. Lisa orkade inte argumentera emot detta.
Dessutom så behövde hon Pers hjälp och vissa människor fungerade mer kreativt
när de fått i sig lite procentvätska.
Maten kom och Per plockade fram asken, tanden och lappen. Både han och Lisa hade förstått att det var
Gunnarsson som kommit på den första ledtråden men vad i hela världen betydde det
hela. En tand? Hade Gunnarsson slagit ihjäl någon stackare eller vad? Maten kom
snabbt till bordet och och Per tog en tugga. Det var för starkt. Han blev
alldeles röd i ansikte. Och nej, rödheten berodde inte på att han legat på
solsidan vid Vaksala torg eller att han var alkisröd. Det var maten. Per var
illröd och svettades. Det var då Lisa såg det. Tanden! Tanden var blå som en
smurf!
Blåtand, skrek Lisa rakt ut! Jag vet vart vi ska! Kom nu
polaren Per! Vi måste vidare…med bambu
hängande mellan tänder följde Per med Lisa. Det var tydligen bråttom igen. Ölen
hade han naturligtvis börjat måltiden med så det var inte en katastrof att de
lämnade stället i all hast.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar