Kapitel 22
Där är den, fontäna di lösningen! Inte konstigt att hon
stirrat sig blind på Vaksalaskolan för fontänen fanns inte när Leche levde, hon
hade inte tänkt på att stadsdelen faktiskt genomgått förändringar även efter
Leches tid. Fontänen var ju en gåva från Anders Diös, en byggherre som Leche
jobbat med under många år. Och var inte det Tycho Hedén som man format i
fontänen, vid stegen. Symboliken var ju så tydlig nu när man fattade allting.
Kungen av Uppsala. Tycho Hedén. Hon skakade hand med Tycho Hedén-statyn och
fontänen slutade spruta vatten, mittendelen flyttade på sig och ett svart hål
väntade på henne. Hon kunde inte annat än att klättra över och gå rakt in i
fontänen. Hon fortsatte ner i rummen som byggts under kriget för att kunna
skydda civilbefolkningen om Uppsala skulle utsättas för bombningar eller
attacker. Det luktade unket. Diös hade verkligen avgudat sin arkitekt för här
var det belyst och allting, långt framme i tunneln såg hon de gyllene
bokstäverna GL vid ett valv. En ingång in i Gunnar Leches värld. Ovanför valvet
såg hon en äkta lecheroll. Hon tryckte på lecherollen och då föll ett gammalt
ritningspapper ner i hennes hand. På pappret hade Leche skrivit:
Bygg för alla, blanda alla klasser och inkomster. För alla
enligt behov, så som beskrivits i boken En
människas åldrar och bostadsbehov. Hon
fick bråttom till kommunhuset. Hon ville att politikerna skulle få veta om
detta. Snarast. De heliga kraven var på väg till dem som bestämmer.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar