Jag hade tänkt besöka stadsarkivet häromdagen men det visade sig vara svårare än jag tänkt mig eftersom de har lite begränsade öppettider. Man ska dit mellan 10 och 12 på vardagarna om jag vill komma in där. Istället så gick jag in på biblioteket och fastnade vid uppsalahyllan där. Jag hittade en bok som heter Drottninggatan - Vaksalagatan i Uppsala. En studie av staden mellan Carolina och Vaksala torg. På något sätt är konstvetenskapliga institutionen iblandad i att ha skapat boken. Det står VT 1982på framsidan. Boken är ett levande bevis på att saker tar tid inom kommunpolitik och i en kommuns utveckling. Jag ska skriva om Vaksala torg med boken som utgångspunkt.
Den första ritningen om Vaksala torg kom 1857 (av H.A. Taube). Då var det tänkt att Vaksala torg skulle ligga på båda sidorna av Vaksalagatan och inte som torget ligger nu. 1857 var planen att torget skulle fungera som försäljningsplats för spannmål och andra lantbruksprodukter. Torget var relativt litet. Torget byggdes dock aldrig.
1880 gjorde stadsingejören Ludwig Wåhlberg om planerna och flyttade Vaksala torg till dess nuvarande plats och samtidigt gjorde han torget tre gånger större än vad Taube hade ritat. Och två gånger större än vad torget är idag. Även plats för en kyrka var reserverad andra sidan Väderkvarnsgatan, rakt över från kvarteret Skuld där Tripolishuset ligger numera. Man kan väl konstatera att Tripolisbyggnaden är mer imponerande än vilken kyrka som helst. På en karta från 1889 har man flyttat kyrkan till tomten där Vaksalaskolan nu står. Inte heller där lyckades man bygga en kyrka.
Boken jag läser nu är nästan 30 år gammal men på sida 82 kan man läsa någonting väldigt intressant om Vaksala torg. Vissa saker tar tid inom kommunpolitiken. Den 22 januari 1971 beslutade kommunfullmäktige att man skulle utveckla Vaksala torg utifrån alternativ A. Det betydde att torget skulle bli bilfritt med en brunn istället för kandelaber. Även klotterplank, talarstol, blomsterarrangemang och sittsoffor! Ja, det här förslaget tycker jag att kommunfullmäktige kunde verkställa si så där 40 år efter beslutet. Vi ska redan få Speaker's corner hit. Varför inte ge oss sittsoffor också? Talarstolen låg precis på det stället där man tänker installera Speaker's corner! Intressant. Sittbänkarna skulle ha legat nära Väderkvarnsgatan och så lika många nära Salagatan. Just det, jag glömde ju att skridskobanan som också skulle spolas på vintrarna var planerad att ligga närmast Vaksalaskolan! Ingången till skyddsrummet låg nära övergångsstället över Vaksalagatan.
Ibland så måste man bläddra bakåt för att se vad som kommer att hända i framtiden. Det är därför jag ska till stadsarkivet snart.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar