tisdag 18 oktober 2011

Dina närpolitiker















Jag var på en inspirationsföreläsning förra veckan och målsättningen var att det hela skulle leda till personlig utveckling. Det här med personlig utveckling är någonting mycket svårt, särskilt om man redan från början sätter upp murar och inte släpper in frågeställningarna. Ett av budskapen på föresläsningen var att man skulle ta tag i sitt liv och skriva sitt livsmanus så att man inte bara väntar på att någon annan ska skriva manuset åt en. Ja, det är inte så enkelt. På bilden ser ni en häftapparat som jag fotade på jobbet och funderade på hur den skulle kunna ta tag i sitt liv. Jag tycker att häftapparaten är ett tydligt exempel på hur svårt det är att helt själv skriva sitt livsmanus. Det känns som att häftapparaten ofrivilligt lämnat rummet då och då. Annars så skulle den inte fått stämpeln som lättfotad och rymningsbenägen. Politiker och affärsmän har verkligen anammat det här med att göra någonting med sitt liv. Ja, och konsulenterna naturligtvis.

På sistone har det blåst rejält runt Håkan Juholt. Det måste ha känt som att stå mitt på Uppsalaslätten och känna vinden från alla håll. Står man mitt på slätten så slipper man dock dolkarna som flugit ganska fritt på sistone. Hemskt att se hur ett parti försöker ta livet av sig. Om detta har jag skrivit två dikter som jag tänkte lägga ut här. Tålamod kära läsare, den lokala kopplingen kommer efter dikterna.

Den röriga rörelsen

Öppet krig mellan olika falanger,

Istället för att locka unga talanger.

Svårt är det nog att några hitta och välja.

Då skinnet på alla går snabbt att sälja.

Argumenten, inte ledaren ska man tälja,

Att leva som man lär så ej väljarna kvälja.

Solidaritet borde vara ett hedersord i S-skafferiet.

Nu hörs ju endast det ångestladdade skriet.

Solidaritet gentemot dem med bidragen och moralen,

Verklighetskompassen är mer vilse än Clintons, han med oralen.

Gamla hedersord ska dammas av och göras till hederlig koral,

För visst finns det plats för en rörelse som är socialliberal.


En dikt om bidrag och rörelsen

Nog är det i landet låga löner

Ingen har hört Rörelsens böner

när företrädaren tvingas leva på bidrag,

så att han nu riskerar sitt viktiga uppdrag.

Hot om åtal med inslag av bedrägeri,

rörelsen håller på att förvandlas till ett menageri.

Blodiga tänders välde råder på Sveavägen,

Var och en som kommer ut är förtegen.

Flera är i tillstånd av sorg och chock,

kvar är endast ett axplock.

Dags att logga ut för Mr Rock...

Vilken soppa, vad heter nästa kock?


Jag minns hur det blåste runt en lokalpolitiker förra året när han skrev om att man kunde lägga en skatt på ens levnadsvanor eller hur man nu ska uttrycka det. Ja, ni vet vad jag menar. Så väl Juholt och vår egen mediadrevspolitiker som uttalade sig om fett och sånt är exempel hur viktigt det är att väljarna och partiet känner till den demokratiska representantens åsikter om olika saker. Då slipper partierna att läcka information till medierna i syfte att göra sig av med någon som man ogillar.

Därför är det viktigt att rösta på någon man känner eller som man tror sig ha gemensamma beröringspunkter med. Jag läste i Uppsalatidningen den 14 oktober om att Ebba Busch bor i Fålhagen. Dessutom vet jag att Maria Gardfjell bor i Fålhagen. Har du någonsin tänkt på att en politiker nära dig kan faktiskt vara bra för din stadsdel. Vid nästa kommunval kommer Mitt i Fålhagen följa kandidater som bor i Fålhagen. Närproducerade politiker :).

3 kommentarer:

Eva Berglund sa...

Undertecknad, er trogne läsare, sitter i Socialnämnden för barn och unga för MP, och är alltså en närpolitiker i Fålhagen

Anonym sa...

Fålhagen och särskilt kvarteret Liljan verkar ovanligt gynnat när det gäller kommunalråd. Av Uppsalas tio kommunalråd har sex sin adress utsatt på kommunens hemsida hälften av dem bor i Fålhagen (om vi inkluderar Sivia) en av dem i Liljan och en annan tvärs över gatan från Liljan.

Juuso sa...

Värst vad det var politikertätt i Fålhagen då. Spännande! Det får bli valinlägg lite närmare valet då då...

Skicka en kommentar