fredag 13 juli 2012

Sommardeckare del 12

Kapitel 10
Jaha, har ni listat ut det nu, sa Rut die Lieben när Karlsson och Larsson åter knackade på dörren. Larsson sa direkt att de visste att hon hade mördat herr Lustig. Rut frågade om poliserna ville ha te men båda tackade nej, för de redan hade fått en hel del te och kaffe idag. Dessutom påpekade Larsson att hon misstänkte att Rut förgiftat herr Lustig med spetsat te. Det bekräftade Rut på en gång. Hon var redo att berätta varför hon mördat herr Lustig. 

Rut plockade upp sin katt och började berätta att hon hade tröttnat på herr Lustigs tvättvanor. Rut bodde precis ovanför tvättstugan och den enda som inte respekterade föreningens tvättider var just herr Lustig som dessutom hade all tid i världen eftersom han var förtidspensionerad. Ändå envisade han med att gång på gång överskrida sin tvätttid. Efter 5 år av det och flera brev till styrelsen, tröttnade jag helt enkelt, förklarade Rut. Jag gick ner till tvättstugan tillsammans med Bitchen, min katt och med bredaste möjliga leendet på läpparna och bjöd herr Lustig lite sköljmedelspetsat te. Jag visste att han var parfymallergiker och räknade med att hans luftvägar skulle ge upp. Tyvärr så gick det alldeles för fort och herr Lustig tvärdog i tvättstugan. Jag fick lite panik.  Jag låste dörren och gick upp för att hämta en svart sopsäck. Jag hade tur och ingen kom till tvättstugan under tiden. Det var ju trots allt sent på kvällen. Jag la in Lustig i en svart sopsäck och låt sopsäcken ligga kvar. Eftersom jag är så pass gammal så kommer hemtjänsten på besök med jämna mellanrum och på torsdagmorgon förklarade jag att jag hade lite kläder i en svart sopsäck som skulle behöva kastas. Hemtjänstpersonalen släpade ut sopsäcken utan att ställa några frågor. Rut var klar. Hon ville till polishuset. Åtalet skulle väckas senare och det skulle nog bli straffavdrag på grund av Ruts höga ålder.
Det var ju synd att de inte kunde reda ut det där mellan sig, sa Karlsson. Ja, det var det, sa Larsson och tillade att det är så samhället ser ut idag. Dialogmodellen grannarna emellan håller på att försvinna. Samhället eller en bostadsrättsförenings styrelse ska lösa allas problem trots att dialog parterna emellan oftast vore mer effektiv. Jaja, bra jobbat i alla fall, sa Karlsson innan han och Larsson skildes åt.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar